Saker och ting har en förmåga att hända samtidigt. Hur Meteor en gång hittades är bara det en historia för sig som innehåller alla spännande som en båtjägare kan önska; Diffusa tips, personletande, bilåkande, platsforskning och så till slut de underbara upptäckandet av båten under den ihoprasade ladan. Då ryktet visade sig tala sanning och då drömmen om upphittandet av en okänd båt blev verklighet. Att det sedan kom att dröja över 20 år innan båten i fråga räddades "på riktigt" - det är en helt annan historia. 

Ungefär samtidigt som Meteor hittades, nappade det i ett annat spår. Avsaknaden av ritningar från mästaren Knut Ljungberg hade fött en nyfikenhet hos mig - vad hände med hans minne? Vart tog allt vägen efter Knuts död 1942? En dödsannons kom att såsmåningom visa vägen hem till sonhustrun, boende i Johanneshov strax söder om Stockholm. Telefon användes och snart hade ett möte bokats med denna trevliga dam. På nervösa ben ringde jag på dörren och blev mycket väl mottagen. Över lite fika frågade jag om Knut och hans liv, vem han var och vad hon visste. På frågan om det fanns kvar några bilder var tyvärr resultatet magert. Några familjealbum togs fram men bortsett från några kul bilder från England och bygget av Torsten Kreugers första Edi, var resultatet mycket magert. Lite besviken frågade jag också om det inte fanns något mer bevarat. Och efter en stund kom hon att tänka på att det fanns några rullar med papper sparade från Knuts tid. Hon visste inte vad som var i dem men de låg längst in i garderoben.

Du kan ana resultatet. Ett köksbord som några minuter senare dignade av originalritningar på fantastiska båtar från Knuts penna. Här fanns motorjakter, ruffbåtarm Greyhounds och massor av annat som fick mig att häpna. Någon timme senare var de genomscannade och några pärlor var utplockade och fick lånas hem för kopiering. 

Självklart visade sig Meteor vara en av de som fanns i rullarna och sålunda kunde ritningen av henne räddas till eftervärlden. Samt givetvis många, många därtill. Idag värdefull dokumentation som kommer bli facit för familjen Reigstad vid den fortsatta renoveringen. 

Visningar: 1061

Kommentar av Solveig Dragsten den 24 November 2014 kl. 12.59

Detta kommer bli väldigt intressant, hon har nästan exakt lika dan interiör som MATCH II.

Dessutom så har vi ju en Greyhound sport kvar i familjen, KUL KUL.

Jag och familjen i övrigt kommer följa  renoveringen.

LYCKA TILL ännu en gång.

Solveig

Kommentar av Håkan den 24 November 2014 kl. 13.09

Proveniensen Anders, så fantastiskt kul! :)

...men du vilken lååååååååååååååång propp-axel, ingen högvarvig racermotor där va?

Kommentar av Micke Öhman den 24 November 2014 kl. 13.09

Fantastiskt! Du är en sann träbåtsdetektiv Anders!

;-)
Ytterst kul och trevlig läsning! Bra jobbat!

Kommentar av Anders Værnéus den 24 November 2014 kl. 13.11

Tack. jo jag var ju inte så gammal då. Ung och hungrig gick det att hitta folk då som mindes och hade upplevt. Idag är den generationen borta och många minnen med dem tyvärr...

Nädu HÅkan. Axeln var rackarns lång men maskinen var nog en max 1000/min-motor. Standard var märket och det var en jätteklump som givetvis drevs på bensin. Hästholmsvarvet var generalagent i Sverige så de flesta yachter utrustades med Standard. Utom Loris som skulle gå lite fortare. Hon fick en 48 hk Penta istället

Kommentar av Anders Værnéus den 24 November 2014 kl. 13.18

Och här finns en blåkopia av ritningen också. Från Albert Anderssons samling lustigt nog...

http://www.sjohistoriska.se/sv/Fordjupning/Marketstore/Ritning/?mso...

Kommentar av Micke Öhman den 24 November 2014 kl. 14.28

Spännande...men vilken Meteor är denna ritning till då ? (samma namn, byggår, konstruktör. men 15 meter istället för 14.90. Beställare Abrahamson Lundquist, Georg)
Från Knut Ljungbergs samling:
http://samlingar.maritima.se/marketstore/jsp/RecordInfo3.jsp?RECORD...

Kommentar av Olle Neckman den 24 November 2014 kl. 14.30

Måste nog få korrigera!

Det finns väldigt få inlästa och bevarade ritningar från Kunt Ljungbergs penna. De ritningar som Anders nämner (cirka 80 konstruktioner) mikrofilmades 1990 med så kallad lithfilm. Det blir ungefär som att lägga ansiktet i kopieringsmaskinen. Inga färger gråskalor eller schatteringar kommer fram och ritningarna förlorar mängder av information. Att påstå att dessa ritningar är räddade för eftervärlden är nog tyvärr en stor överdrift.

Det finns cirka 50 ritningar av Ljungberg som är inskannade och ingen av dessa är en originalritning.

Veteranbåtsföreningen (MSF) genomför och skannar alla de ritningar som finns i Statens maritima museers ägo och även alla de andra ritningar som vi kan få tillgång till. Ritningarna skannas i 400 dpi och skalriktigt. Gå in på digitalt museum och sök hos Sjöhistoriska museet.

http://www.digitaltmuseum.se/search?type_filter=Thing&query=rit...

Det går att använda liknande sökbegrepp som på Google men alla indexering är ännu inte klar. Ritningarna finns under föremål.

I dag finns det närmare 30-tusen sökbara ritningar som också är skannade och som kan beställas. Nästa år kommer även de ritningar som Veteranbåtsföreningen skannat men som inte fysiskt finns i samlingarna att också publiceras. Vi har träffat avtal med i stort alla upphovsrättsinnehavare så att ritningarna verkligen blir publikt tillgängliga.

Nedan finns två exempel på skannade ritningar av konstruktioner av Ljungberg. Skulle dessa göras i bara svart och vitt färg eller gråskala skulle massor av information försvinna. Ljungberg laverade också ritningskopior som många andra konstruktörer och det blir bara en katastrof på lithfilm. 

Det är tråkigt att Sjöhistoriska inte reprofotade alla ritningar med finkornig färgfilm. Kostnaden hade varit i stort densamma men användbarheten otroligt mycket större. Sannolikt så fick man rådet att ritningar skulle mikrofilmas av någon som inte förstod att det handlade om historiska ritningar som färgats av tidens tand.

Veteranbåtsföreningen har nu sedan 2007 digitaliserat så där en 50-tusen ritningar och arbetet fortsätter. Det är mycket bra om alla som har intresset eller på annat sätt kan se till att vi får möjligheten att skanna alla de ritningar som kan finnas ute i stugorna. Det gör heller inget om originalen doneras till Statens maritima museer som har resurser och uppdraget att förvalta föremålen för framtiden. Redan nu har vi världens största databas över historiska fritidsbåtsritningar och inom några år så är den mer än dubbelt så stor.

Kommentar av Anders Værnéus den 24 November 2014 kl. 14.41

Ni gör ett otroligt stort arbete Olle. Men i mina ögon är de mikrofilmade ritningarna som Sjöhistoriska har från Ljungberg mycket bättre än inga mikrofilmade ritningar alls. Därför anser jag dem i min forskargärning som räddade för eftervärlden - om ej kanske på ett optimalt sätt. Jag ser det lite farligt att vi går ut med och graderar bra eller dåligt eftersom det viktiga är att något är gjort. Sedan kan vi alltid önska att mer hade gjorts och det MSF gör är kanonbra och säkert 100 ggr bättre än Ljungberg-plåtningarna. Men de finns till eftervärlden och vi alla andra kan njuta av det. Och betänk att detta gjordes 1990 - innan dagens teknik fanns. Jag var då jätteglad att de lånades in och plåtades - och är ännu gladare idag eftersom vi tyvärr tappat kontakten med dem.

Kommentar av Anders Værnéus den 24 November 2014 kl. 14.42

Micke - samma båt. Två varianter på samma båt. Meteor är alltid Meteor. Om du inte kommer dragandes med Meteor som ritades 1912 frö Josef Sachs. Det är en helt annan båt med dubbla maskiner och allt. Bland de vackraste Knut ritat.

Kommentar av Olle Neckman den 24 November 2014 kl. 15.17

Nu var inte syftet att inleda någon form av polemik men låt oss konstatera att vi ser väldigt olika på bevarandets uppdrag.

Att mikrofilma historiska och färgschatterade ritningar 1990 får nog betraktas som stenålder redan då. Det betyder inte att vi måste lägga någon skammens boja över dem som då fattade besluten men det kan vara en viktig erfarenhet i processen för framtida agerande. Inom parentes kan nämnas att autokromer (färgbilder) faktiskt renderade ett nobelpris redan 1908. 

Forskningens och bevarandets inre väsen är alltid att använda de bästa förutsättningarna och metoderna samt att inte förglömma - att man ser till att föremålen inte förstörs för framtida forskningsmetoder. Det kan visserligen betyda enkla metoder och i sak är det inte mer komplicerat att använda en färgkamera.

Problemet med att använda för tiden bristfälliga metoder är att man kan skapa en falsk trygghet kring bevarandet. Ta gärna parallellen med Vasa där bevarandemetoden faktiskt är ett av problemen för det framtida bevarandet. I fallet Vasa visste man kanske inte bättre eftersom en bred erfarenhet saknades men det gäller inte fotografering i färg.

Nu är givetvis inte detta något som kastar en skugga över din forskargärning och jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte heller läst några av dina skrifter eller resultat av forskningen men jag får väl bättra mig.

Det är tråkigt att kontakten med föremålen tappats eftersom inte bara ritningsinnehåll utan även genomförandet som papperskvalitet och bläck kan säga mycket om konstruktören.

Vi får väl i stället samla oss kring det som finns kvar och se till att det förtecknas och att det på sant forskarmanér också uppdateras när samlingar byter ägare. Det allra bästa är givetvis att ritningar och konstruktionsunderlag doneras till Statens martima museer (SMM) men är det inte möjligt så får vi hjälpas åt med att både se till att bevaras och att bevarandet uppdateras.

När vi var klara med boken om Jac M Iversen överlät vi allt material till SMM så att även framtida forskare och renoverare ska kunna få tillgång till materialet. Skannar vi dessutom alla ritningar behöver vi inte hantera originalen i onödan.

Kommentera

Du måste vara medlem i Swedish Classic Boats för att lägga till kommentarer!

Gå med i Swedish Classic Boats

© 2019   Created by Anders Værnéus.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor