Lägesrapport - Reldas motorlyft, läskigt men klart!

[Lars Olsson]

Nu är den gamla sidventil-V8:an åter där den ska vara och vilar nu tryggt på nya gummikuddar i motorbädden.

För några veckor sedan var generatorn monterad och inkopplad, en sista provkörning av motorn för att se att den laddade som den skulle, innan det var dags att försöka lyfta den 300 kilo tunga klumpen in i Reldas inre.

Eftersom Essbåten Relda stått nedmonterad i trettio år hade vi ju ingen aning om hur den: 1. skulle gå in under motorluckorna. 2. skulle passa i motorfästen och -bädd. Tom ville därför ha lite mer lugn och ro för inpassning än vad en kranbil kan erbjuda. Ingenjör som han är bestämde han sig för att bygga en enkel ”kran” eller ”travers” i trä… Jag tvådde mina händer och såg för min inre syn vad 300 kilo motor skulle kunna åstadkomma i fritt fall…

Men två återstående problem fanns, minst! Först och främst frigången, skulle båthus och ”travers” tillåta att få motorn tillräckligt högt - nej det fattades 20-30 cm..! För det andra hur skulle vi kunna flytta trä-traversen fram över akterdäcket till motorluckorna med 300 kilo gjutjärn hängande och dinglande? Underlaget lutade och var inte det jämnaste man sett. Vi hade placerat ut plankor som underlag men att få traversen att glida på dessa var inte en ’option’. Här fick en uråldrig metod renässans, med hjälp av ett par kvastskaft sågade i 30 cm bitar, borde vi kunna få den att rulla? Det fungerade som ett kullager för traversen - ja nästan lite för bra.

Men traversen var alltså fortfarande aningen för låg - eller var det båten som var för hög? Genom att på tre man lyfta aktern, sparka undan pallningen och tillfälligt sänka ned den på ett lite lägre underlag vi iordningställt, skapade vi den frigång vi behövde för att få in V8:an över akterdäcket. När motorn väl hängde i hålet för motorluckorna, kunde vi lyfta aktern igen och återställa pallningen - ful får man vara men inte dum!

Nu kom nästa problem, med det längsgående upphängning vi hade på motorn, kom vi inte tillräckligt långt fram, den tog i däcket i framkant. Vi fick därför lägga ut två balkar tvärs på motorbädden och sätta ned motorn för att byta tag och nu gick det bättre! Efter lite stånk och stön slank första bulten på plats i motorfästet, andra, tredje och fjärde var det sen inga som helst problem med. Den gamla Flatheaden passade som ”Pelle i Greta”. Och efter att ha shimsat upphängningen i bakkant med tre brickor, passade den också perfekt mot det tryckavlastande lagret på propelleraxeln. V8:an var återbördad till den plats där den hör hemma.

[Johan Ankarbäck]

Snyggt jobbat! Det är alltid nervöst att lyfta en motor då det är så lätt att föreställa sig vad som skulle kunna hända om den trillar ner :)

[Håkan]

Gött! :)

[Stefan Wendin]

Härligt att se!

[Anders Værnéus]

Fetgrattis. En kombo att njuta av :)

[Niklas Bruhn]

Snyggt på alla sätt!

[Lars Olsson]

Tack, tack, ja jag tycker den här kombon är det ballaste man kan tänka sig. Det blir förvisso inte den snabbaste Essbåten, men den har andra njutbara kvaliteter som sagt. Det kommer fler rapporter om både våra framsteg och bakslag, när vi nu snart är inne på målrakan.

[Stefan Wendin]

Det är bra att inte åka så snabbt, då kan vi andra hinna se och höra den också 

[Lasse Modin]

Nu är ju inte alla Essbåtar lika, men jag tycker min går bäst på alla sätt mellan 20 och 25 knop. Om det inte vore för det gudomliga V8-mullret skulle jag hellre ha en mindre motor som är lättare och drar mindre bränsle. En 260 hk V8 kommer inte så långt på 60 liter och en större tank blir båten inte lättare av... Men som sagt, om man kör i lagom fart så har man det bästa av allt.. :-)

[Martin Kroeger]

......jette bra, en IKEA motorlyft !!