I min barndom köpte vi ett sommarställe utanför Luleå. Närmaste granne var Nisse som förutom att
han hade en väldigt stygg fru som tillbringade 90 % av sin vakna tid med att rota i trädgårslandet ,var stolt ägare
till en magnifik träbåt. Denna träbåt var Nisses stolthet och då ,i mitten på 60-talet, en i mina ögon otroligt välskött pjäs. Båten var ca 10 meter lång och hade vita skrovsidor som kontrasterade mot mahognyöverbyggnaden. Vid några tillfällen bjöds min far och jag att åka med vilket var en häftig upplevelse för en 5-åring. Nils hade ingen brygga utan båten låg på svaj utanför stugan och han hade en liten roddbåt för transporter till och från pärlan.
Nisse hade ingen större förståelse för fruns trädgårdsrotande och följaktligen tillbringades väldigt mycket tid ombord på båten och den hölls verkligen i skick. En dag berättade Nisse att han skulle genomföra några mindre service-arbeten på "Pentan" som satt i båten . Vi såg hur Nisse rodde ut till båten och började meka med motorn.

Grannen på vår andra sida hette Helge och var en trevlig kille med något så otroligt som en tam kråka, ACKE.
Vartän Helge gick följde ACKE med och jag vill minnas att han nästan kunde säga några ord. När Helge jobbade på
sin tomt hade ACKE tråkigt och flög runt hos grannarna för att få bullar vilket var favoritkosten. Denna kråka hade
alltså nästan status som en hund och alla grannar pratade och matade honom.

Nisses enkla motorservice drog ut på tiden och utvecklade sig till en avancerad renovering, efter några veckors
jobb fick min far hjälpa honom att ta upp båten på slipen bakom stugan . Min pappa berättade att han muttrat något konstigt om skruvar och muttrar som försvunnit.

Tyvärr blev detta början till slutet för Nisses båt, han upptäckte att några bord behövde bytas och detta arbete var inte lika kul som att ligga ute på svaj (långt från frun) och finmeka. Jobbet blev halvfärdigt och höststormen 1969fällde ett stort träd över båten som skadades svårt. Ivrigt påhejad av frun kapade Nisse ner sin ögonsten till ved och dom sista bitarna försvann ett par år in på 70-talet.

Många år senare fick jag under en bastukväll med min far och Helge reda på vad som egentligen hänt. ACKE
(kråkan) hade börjat få en tendens att få med sig saker och just denna sommar hade Helge noga "lurat" på ACKE.
Helge hade för ändamålet införskaffat en kikare för att följa Olles irrfärder. När Helge låtsades slumra till på verandan smet ACKE ut och flög raka vägen ut till Nisses båt där han satte sig på relingen . Nisse låg böjd över
Pentan och såg inte ACKE som böjde sig efter bultar och muttrar . ACKE vred på sig och släppte därefter bulten i vattnet.Detta skedde metodiskt och Helge hörde till och hur ACKE skrattade till efter varje PLOPP i vattnet.
Efter ett tag flaxade ACKE in till land. Helge vågade aldrig berätta sanningen för Nisse och ACKES eget öde
beseglades när han stal svärmors pincn´e( läsglasögon ) under en lunch.
Långt in på 80-talet, när mitt båtintresse väckts, fick jag bekräftat att båten varit en 1934 års Pettersson

Visningar: 305

Kommentar av Anders Værnéus den 31 Augusti 2009 kl. 9.15
Skratta eller gråta... :-)
Kommentar av Lars Olsson den 31 Augusti 2009 kl. 10.45
En helt underbar historia! Jag tror vi har en "ljugarbänk" på gång som kan bli riktigt fin... : )

Hälsningar Lars
Kommentar av Erik Olof Tidblad den 31 Augusti 2009 kl. 10.54
Suverän... håller med Lars
hälsn/Erik
Kommentar av Magnus Kaplan den 3 September 2009 kl. 9.24
Sånt här är ju jättekul att läsa om. Så länge det händer andra.
Fast jag ger mig fan på att det finns kråkor i mitt båtskjul...
/M

Kommentera

Du måste vara medlem i Swedish Classic Boats för att lägga till kommentarer!

Gå med i Swedish Classic Boats

© 2019   Created by Anders Værnéus.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor