Under en filt på... Lidingö...

[Anders Værnéus]

Det var utan tvekan, en av Motor Yacht Societys pampigaste årsfester. Hela stora mottagningshallen på Nordiska Museet på Djurgården i Stockholm, var uppdukad med långbord vid långbord, och mitt i, nedaför Gustav Vasa-statyn, stod det runda honnörsbordet. Intressantaste gästen för oss racerbåtsfreaks var utan tvekan ekorr-pigga Peggy Forslund, som hade tillbringat många år tillsammans med filuren, idékläckaren, racerbåtskonstruktören och uppfinnaren Gideon Forslund. Hennes historier om livet från förr, fascinerade oss alla och kvällen var en succé.

Ett annat samtalsämne var den nyfunna yachten Måsen. En av de allra vackraste som byggts på svenskt varv - tillika en av de mest extrema. Med sina 16,5 meters längd och endast byggd för att vara en bekväm pendlarbåt för familjen Ameln från KMKs brygga i Djurgårdsbrunnsviken, ut till det pampiga sommarstället på Särsö i Stockholms skärgård. Måsen hade hittats av oss i Mahognymaffian, som vi kallade oss, när vi for land och rike runt för att leta båt, följa upp tips och gräva i varenda hörn på varenda båtuppläggningsplats som vi passerade. Det hade varit ett tips om en lång båt som skulle ligga halvt bortglömd på en båtuppläggningsplats i Lilla Edet, som hade lett oss rätt. Och väl på plats hade det inte tagit lång tid förrän både båt och ägare var hittad och affären snart uppgjord. 

Om detta pratades det alltså. Men också om Måsen i stort. Den var ju byggd för att gå fort och tryggt genom skärgården. Och för att få fart på det 16,5 meter långa skrovet, så hamnade diskussionen lätt på vilken motor som Jens, som nu hade köpt den, skulle tänka sig at stoppa i. Parallellerna drogs till halvsysterbåten Vitesse som sedan länge hade en Scania V8 på motorbäddarna. Och Jens höll med om motorns lämplighet, men tyckte samtidigt att det skulle vara roligare med något mer autentiskt - något äldre. Något som kunde matcha den majestätiska Sterling Coast Guard som en gång hade suttit på Måsens motorbäddar. Jens hade redan sonderat lite i Amerikas båtkretsar, men mest fått nekanden eller kommentarer som ”we’ve never seen a Sterling Coast Guard over here”. Så chansen att hitta en just sådan hade Jens mer eller mindre redan bordlagt.

En av vår hobbys stora nestorer som oftast arbetat i det tysta med att hitta båtar, dra fram roliga saker och sett till att rädda massor av information och material till framtiden, är Janne Oxelberg. För många idag är han mest känd som ägare till den underbara racern Pilen, men Jannes insats i den klassiska båthobbyn är så mycket större än så. Självklart var han på plats denna afton och språkade med Peggy och pratade Måsen med oss. Vid snacket om motorn, rynkade han på pannan och funderade högt; ”Undrar om det inte står något stort och gammalt under en presenning på Boghammarvarvet på Lidingö…?” 

Mer fick vi inte ur Janne den kvällen. Men funderingarna om vad det var som kunde stå där ute på Lidingö, släppte inte i huvudet. Så dagen därpå blev med det samma uppbokad för en liten utflykt. 

En av fördelarna med att vara 17 år och vara på vuxenfest, är att morgonen efter inte är så tung. Tidigt uppe, möte med Jens, och så styrdes kosan mot Lidingö. Boghammarvarvet är ett av de få varv på ön som klarat sig oskadat genom årtiondena. Inga bränder eller rivningar har skett, så det som står där, har fått stått orört. Grindarna var öppna, bilen parkerades och sökandet började. Eftersom det var söndag var det ingen på plats så vi kunde obehindrade irra omkring på planen. Janne hade sagt något om snett ned till höger, så dit drog vi oss. Och ärligt talat, det blev ingen lång eftersökning. En motor av den kaliber som Janne pratat om, syntes liksom på lång väg. En tung gammal vävpresenning låg dock på den, så nyfikenheten byggdes upp. Fastknuten var den också, och fingrar och vårkyla kämpade om makten över mångårigt åtdragna knutar, innan fingrarna till slut vann och presenningen sakta kunde vikas åt sidan.

Motorn var hög, lång och majestätisk. Presenningen drogs sakta av från höger till vänster och på den breda och stora ventilkåpan kunde bokstav till bokstav utläsas;  S T E R L I N G  C O A S T       G U A R D.

Vi hade hittat den. Motorn med det största M:et vi kunde tänka oss. Garanterat den enda överlevande i Sverige. Förmodligen i Europa och kanske den enda i hela världen om vi tog i lite. Glädjen visste inga gränser. Här stod den. Liksom bara väntade på att bli hämtad och räddad till framtiden. Varvsägaren och gentlemannen Tage Boghammar fick måndagens första telefonsamtal och han kunde både berätta fantastiska saker om motorns historia samt bara jakande gå med på en affär. Och snart så stod det en kranbil på båtvarvet nere i Linköping och lastade av en av världens ballaste marinmotorer som snart stod inlyft i samma båthus som mäktiga Måsen huserade i.

Resten är som sagt historia. Efter två fantastiska renoveringar av Jens Johansson och Ingvar Gustafsson så är motorn åter körbar. Har visats på Musiehusets motorbåtmuseum i 15 år och kommer ny för andra gången att visas på Allt för Sjön. Missade du henne förra gången så har du nu chansen igen. Ta den. Du kommer inte att ångra dig.

[Johan Ankarbäck]

Häftig historia! Ska bli kul att få se den på mässan. Hoppas den kommer i en båt någon dag.
Det fanns verkligen många häftiga marinmotorer på 20 och 30-talet. Jämfört med samtida bilmotorer var dom ofta väldigt avancerade med överliggande kamaxlar och flerventilsteknik. Synd att så få av dom har överlevt.
Numera monteras det oftast vanliga Cheva V-8 och även om effekten är liknande så är ju vridmomentet en droppe i havet jämfört med dom gamla "monster" som satt i båtarna från början.