Sol och Busväder - små och stora utmaningar

[Nils Persson]

Nu har loggen passerat 400 sjömil här nere. Det fantastiska vädret har lämnat oss för ett mer normalt med temperaturer runt 26 grader. Vinden har också tagit i. Blåser väl runt bris - frisk bris på dagarna. 

En riktig ovädersnatt har vi haft, som tur är visste vi om det och låg förberedda i hemmahamnen, Marina kremik med inplastat fördäck, så vi hade det torrt och mysigt den natten.

Vi har tagit kurs norrut mot Zadar. På vägen dit mötte vi ett ganska hårt väder. Tay brukar gå skapligt torr i grov sjö men nu var vågorna lite väl höga så vårt 100-åriga fördäck började släppa in hela Adriatiska havet i våra sängar.
Vi vände 180 grader tillbaka till Biograd, en jättemarina 14 sjömil från Zadar. Jag kan inte låta bli att bli imponerad över hur proffsigt allt är i utländska hamnar. Men det är klart, dom har en säsong som är dubbelt så lång som vår egen.

Zadar är en fascinerande  stad. I den gamla stadsdelen kan man gå och titta på kulturskatter hela dagen.

Havsorgeln ligger nära den nya hamnen i norra delen av den magnifika gamla staden, där har man byggt stentrappor som sträcker sig 70m längst med kusten och går direkt ner till havet. Havsorgeln är en blandning av mänskliga idéer och färdigheter och sist men inte minst havets energi i form av vågor, och tidvatten.

Orgelns 35 rör i olika längder och diametrar drivs av vågornas energi som trycker upp luft vilket i sin tur skapar en konsert av mystiska toner och ackord. Vill man ha en stunds avkoppling och njuta av solnedgången så är detta platsen man skall besöka.

Några steg från havsorgeln hittar man ”Sol plattan” – PozdravSuncu (Hälsning till Solen). Den samlar upp energi under dagen och när mörkret faller på sprider den fantastiska ljus-spel.


Dramatisk början på dagen

När vi la ut från båtmacken i morse kom vi i vägen för en backande jätte-färja. Flytta på dig skrek Åsa. Färjan backar på oss.

- Jag backar för fullt men det händer ingenting. Vi blir mosade, backa skrek hon igen!

-Ja jävlar det blir vi nog, tänkte jag. Färjans akter var nu bara några meter från oss. I sista sekund såg kaptenen att vi låg där vi låg och inte kunde flytta på oss, och girade sidvarts för full maskin. Vad hade hänt, varför fungerade inte backslaget?

En snabb titt under huven visade att utgående axel snurrade runt. Felet låg alltså efter backslag någonstans.

Vi fick snabb bogsering ur farleden av personal från marinan. Det visade sig att en flänskoppling hade släppt från axeln.

Med vår vanliga tur så låg det en marinverkstad 30 meter från båten och dom snälla gubbarna la allt åt sidan och hjälpte oss reparera axeln med kemisk metall och genomgående bult. Reparationen måste härda i 24 timmar så nu ligger vi kvar i Zadar ett dygn till och har lite båtvård och allmänt pyssel.

Åsa har fixat sommarskinka och kokt potatis, sen skall vi gå ut på stan och titta runt igen. Tänk vad livet kan vara härligt.

[Håkan]

Vilket äventyr ni har! ;)

[Anders Welén]

Jösses vad stressigt med axeln. Känner kallsvetten rinna bara av att tänka på det.

Men det är väl som man lärde sig i det militära: "Det som inte dödar en härdar en"