Stockholm var en stad i förvandling. Ur högtalarna på nymodigheten bilradio strömmade Elvis. På gatorna bar flickorna kortkort, uppsatt Farahdiba-frisyr och tuggade Toy. Lastbilarna bar andranamn som Titan och Starke. Ont i halsen botades med Bronzol och raggarna mullrade omkring mellan husfasaderna om nätterna och skrämde livet ur ömma tonårsmödrar.

Mitt i stan fanns också Gropen. Detta nedvärderande öknamn på resultatet av rivningshysterin av gamla Klara. En stor grusansamling var allt som blev kvar av de mångåriga kulturkvarteren. Runt om gropens kant vinglade fortfarande några hus i väntan på domedagen. Småaffärerna hade rivningsrea och de gamla krogarna bjöd stamkunderna på sista gemensamma resan in i dimman. 

Inte långt därifrån, på gatan som musikmekkat Nalens anhängare lärde sig älska som Gata Regerings, pågick kommers utan rivningshot. Hos båthandlarna och affärsmännen Gösta Berg och Nils Kristensson skapades det nya båtlivet. Det båtliv och det sätt att handla båt som vi idag lärt oss att vänja oss vid. 

I herrarna Berg och Kristenssons butiker bjöds det på magnifika smörgåsbord för den båthungrande. AB Gösta Berg stod för det svenska och traditionella med båtar från Storebro och motorer från Penta som bas i sortimentet. I källaren bland alla reservdelar som tänkas kunde till Pentas motorer, sprang genomkunniga mekaniker med hela tillbehörskatalogen på bekvämt avstånd i hjärnbarken. Hos Gösta Berg på Regeringsgatan köpte du din båt för leverans till våren. Färdigutrustad med dynor, tampar, ankare, fendrar och fulltankad bensintank. Avhämtning skedde på filialen hos Gustafsson & Anderssons varv på Lidingö eller vid företagets ponton i Djurgårdsbrunnsviken. 

Några kvarter längre bort på Regeringsgatan, på motsatta sidan, huserade Nils Krister Kristensson och hans namnkunniga firma NKK. Stod Gösta Berg för det traditionella och tryggt svenska, stod NKK för det framåtsträvande och ungdomliga. Här vårdades och visades den nya livsstilen. Begreppet Boating var det som NKK stod för och ville förmedla. Båten var inte bara ett fordon – Det var ett redskap till allehanda aktiviteter. 

Nils var inte någon båtentusiast på samma sätt som Gösta Berg. Genom tillfälligheter och en mycket driftig smålänning vid namn Bosse Lindström, hade Nils hamnat i båtsvängen. 

Grunden i företagets båtavdelning var den amerikanska snurretillverkaren Mercury. NKK hade övertagit agenturen från den gamle yachtmannen Knud H Reimers företag Motorreimers. Genom aggressiv marknadsföring och smarta PR-trick hade Mercury på bara några år blivit en storsäljare i Sverige och NKK en stor spelare på marinmarknaden. 

För att få snurr på snurreförsäljningen hade Nils och Bosse Lindström anammat Archimedes och Trims recept från 30-talet med att knyta akterspeglar till sig. På 30-talet ordnade de gamla snurretillverkarna med egna båtar som byggdes på deras order och sedan såldes under deras namn. NKK valde en annan väg. För att signalera den nya livsstilen till sjöss bannlystes träbåttillverkarna. Bosse Lindström gav sig istället ut på Sverigeturné för att hitta framtidens båttillverkare.  De som förstod att glasfiber var materialet som gällde. Att det bekymmerslösa båtlivet sålde. 

Resultatet blev en knippe båtmärken som NKK sålde med rasande fart. IW-sport från Henån, Ockelbo och Sea-Fun från Erik Lundgren i Ockelbo, Fjord och Selco från Norge var bara några av de märken som tronade i försäljningslokalen. Till detta gick det givetvis också att komplettera med vattenskidor och hamnkapell och så var önskvärt. Allt fritt levererat företagets bryggor vid Gröna Lund eller under Tranebergsbron. 

Mitt emellan amerikainspirerade NK Kristensson och blå-gula Gösta Berg fanns Stockholms Motor Centrum på Kungsholmen. SMC var mångfaldens båtvaruhus. Här trängdes begagnat med nytt. Udda med välkänt. Plast med trä. Svenskt med finskt eller amerikanskt. Ett båtvärldens smältdegel där alla smaker kunde tillgodoses. Rolf Enestad var mannen bakom SMC. En driftig herre som lärt sig hantera kunder och affärstrick hos sin faders bensinstation vid Norra Bantorget. Det började med utombordsmotorer och bättre skyltfönster för att groende båtföretag än den livligt trafikerade bensinstationen var svårt att hitta. 

Hos SMC stod nutida klassiker sida vid sida. Från Finland kom de robusta campingbåtarna Mysing. Klinkbyggda i mahogny, numrerade i stigande storleksordning från 1 till 6. De små enkla campingbåtar för snurra – de stora med ruff och Pentamotor på drev. Båtarna gick åt som smör i solsken och Mysing blev snabbt ett begrepp. Lika lättsålda var båtarna från Marieholms Bruk i Småland. Först sportbåten Sweet 16, följt av storsäljarna kabinbåten Catalina och segelbåten IF. 

Parallellt med dessa storheter fanns också några mindre spelare på marknaden. Som Skanstull Marin invid Hammarbyslussen. Genom piratimport av utombordsmotorer från USA retade Arne Rosén NK Kristensson och OMC-agenten Linco genom att hålla lägre priser än generalagenterna. 

Skyltfönstret för de stora drömmarna låg emellertid i innerstadens utkant och tillhörde Owe Forslund Marin. Innehavaren Owe Forslund frestade med sina egna daycruisers Camilla men framför allt kanske med de exotiska och oerhört läckra amerikanska märkena Chris Craft och Bertram. Läckra reklambilder med vattenskidåkande badnymfer lockade med ett båtliv långt från den svenska dubbelruff-drömmen. 

Visst fanns det fler. Fler firmor och butiker som lockade svensken ut på sjön i huvudstaden. Men det var dessa nämnda som var lok i den stockholmska båtvärlden. Som tillsammans såg till att fylla bryggorna utmed stadens alla bryggor och kajer. 

Visningar: 919

Kommentar av Claes Jost Werdenhoff den 27 December 2018 kl. 16.30

Hei 

Søker efter ritningar till vår båt.

Den skall vara bygd på Gustavsson & Andersson Lidingø

Konstruktør Furuholmen - Sheen

Byggår 1938  Till en Grosshandlare i Gøteborg.

Båten fikk nytt øverbygg 1954  Forsbergs varv  Lidingø.

 

Kommentar av Anders Værnéus den 27 December 2018 kl. 16.38

Hej, har du pratat med Georg Oppermann Moe om Furuholmen-ritningarna? Många ligger väl på Marinmuseet i Oslo?

Kommentar av Ola Hansson den 27 December 2018 kl. 17.32
Kommentar av Kaj Holst den 27 December 2018 kl. 21.15

Tack Anders! Vår första plastbåt var en Realloy-Pil med en 35? Oliver som snart byttes till en Evinrude Lark med elstart. Båtplats Islingeviken/Lidingö. Kördes tills isen var 2 cm tjock fram och tillbaka till Vaxholms Värdshus!
Mer an nostalgi, tack! 

Kommentar av Ulf Myrman den 30 December 2018 kl. 18.04

En härlig tid, jag minns den som i går. 

De här sköna båtarna inspirerade mig till den milda grad att jag i brist på en massa pengar sneglade på de läckra amerikanarna, ritade "min" drömbåt, köpte en stock mahogney, fick den sågad på en gammal såg här i Nävekvarn, byggde båten som ni kan se här på min sida. Köpte en Volvo B18 från en kvaddad bil med en nyisatt bytesmotor som jag konverterade till marinmotor och med ett Gray Marine backslag som ju inte passade ihop med motorn. Det blev att tillverka en gjutmodell och på anrika Nävekvarns Bruk göts den i gjutjärn, bearbetade gjorde jag själv. Vässade motorn genom att fräsa ned toppen 0,9 mm vilket blev 2 knop till på farten. Lyckades med stor möda dra upp tre vattenskidåkare samtidigt. Jag var / är förbaskat nöjd med resultatet.

Titta på båten, har ni sett den eller vet någonting om den skulle jag bli mycket glad.

Uffe Myrman

Kommentera

Du måste vara medlem i Swedish Classic Boats för att lägga till kommentarer!

Gå med i Swedish Classic Boats

© 2019   Created by Anders Værnéus.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor