Sanning och konsekvens

Under femtiotalets första år träffades de och tycke uppstod. De skulle sedermera komma att bli mina föräldrar. Långt innan min ankomst skulle de dock bege sig på semester till Mora och som färdmedel propsade han på cykel. Hon var tveksam men lät sig övertalas. Inför avfärden från Stockholm, en tidig morgon, erkänner min mor något skamset att det är något hon inte talat om. Hon kan inte cykla. Möjligheterna att lära sig cykla på den lilla ö där hon växte upp hade varit tämligen begränsade. Det var väl inget att skämmas för tyckte han och i ungdomlig framåtanda lär han henne, på några timmar, den för honom så självklara konsten att balansera på två hjul. De når sedan Uppsala samma dag. Därefter kommer de ingenstans på en vecka. Mamma har visst ont här och var. Förhållandet överlevde cykelturen och nästa semester skulle min far presenteras för släkten på ön.

Pappa växte upp på en bondgård i Uppland och hans erfarenhet av vatten inskränkte sig till dricks- och tvättvatten, regn och en liten bäck som gick bakom ladugården. Nu var det semester igen och väl på ön, efter en för honom uppskakande färd över havet, träffade han mammas familj och allt var gott och väl. Efter någon dag ville hon visa honom runt de närmaste holmarna och det medelst tvåmanskajak. Han höll god min och de kom iväg. På denna tid självklart utan flytvästar. Min mor var då som nu en ganska skojfrisk kvinna och under färden skämtade hon genom att vagga kajaken, stänka vatten och vara allmänt busig. Flera gånger var dom på väg att kantra. Färden gick mellan öar och över blåsiga fjärdar. De kom tillbaka till utgångspunkten utan allvarliga tillbud. Flera gånger under semestern företogs kajakfärder ut till ensliga öar ty i mammas hem var det lite väl mycket människor för ett ungt par. Semestern tog så småningom slut och de åkte de hem igen.

Åren gick och mina två äldre bröder föddes med några års mellanrum. Det gick bra för Sverige och vanligt folk kunde bygga sig en sommarstuga. Mina föräldrar valde att göra det på samma ö som mammas föräldrahem låg på. En liten kobbe i det yttersta havsbandet. På Åland. Något år senare stod stugan där och en 19 fots snipa i furu, som en bror till mamma byggt, inköptes. Undertecknad föddes och inlemmades i denna idyll. Båten med sin Olympiamotor tog oss fram och tillbaka till Mariehamn, ut för att lägga nät och givetvis till alla de små öar dit familjen ville. Pappa var hjälte och kunde allt. Han var en riktig sjöman hela semestrarna. Alltid utan flytväst.

Läsaren förstår nog vart den här historien är på väg. Han dolde att han inte kunde simma. Under alla dessa år spelade han simkunnig. När väl sanningen uppdagades på ett dramatiskt sätt började mamma tänka tillbaka och blev med ens gråhårig. Hon kunde inte föreställa sig att någon inte kunde simma. På samma sätt som han inte hade kunnat föreställa sig att någon inte kunde cykla.

Historien slutar lyckligt. Pappa lärde sig simma hjälpligt samt att använda flytväst och mamma cyklade flera gånger till. Nu är de dock så pass gamla att de inte gärna utsätter sig för någotdera om det går att undvika.

Har jag blivit klokare av det här? Säger jag som det är eller undviker jag att säga sanningen i situationer där man borde kunna? Klart jag gör! Undviker att säga sanningen alltså. Är du van att segla bräda, frågar uthyraren mig under semestern i Singapore. Of course, är mitt svar, varpå de får hämta mig i Malaysia. Vet du var vi är på sjökortet, frågar ens livskamrat. Jodå, hinner jag säga innan vi går på. Fixar du det här själv, frågar mekanikern. Jepp, varpå man kan se mig drivande för vinden på Baggen en vecka senare. Inför min allra första slussning frågade min dåvarande och mycket slussvana flickvän om jag var van och jag svarade så klart jakande. Det var pinsamt att ligga på tvären i Hammarbyslussen. Allt detta var mycket penibelt men uppenbarligen inte på långa vägar så mycket som att säga som det var.

Mvh
JE

Visningar: 91

Kommentar av Erik Olof Tidblad den 30 Augusti 2009 kl. 19.36
Man kan känna igen sig i mycket av den här historien. Vill höra mer,,Bra gjort.
Kommentar av Robert Sollare den 30 Juni 2011 kl. 12.08

-Mycket bra skrivet !   -Tack !

Kommentera

Du måste vara medlem i Swedish Classic Boats för att lägga till kommentarer!

Gå med i Swedish Classic Boats

© 2019   Created by Anders Værnéus.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor