Lunkentuss räddas!

[Micke Öhman]

Lunkentuss har legat i Ortvikshamnen förut.
Det var här hon byggdes om under några år innan Sundsvallsgrabbarna Gunnar Dahlgren och Dag Ekholm började sin 1 109 dagar långa jordenruntsegling den 27 juli 1962.
Den 33 160 sjömil långa seglatsen var på den tiden en megahändelse i Sverige. När båten anlöpte Vindhem den 7 augusti 1965 togs Dahlgren och Ekholm emot som hjältar av generaler, amiraler, stadsfullmäktige medan TV-Aktuellt filmade.
Sen gick åren och den lilla sjövärnsbåten försvann i andra händers ägo, innan hon hittades i en lada i Vänersborg hösten 1990.
Återfunnen och återbördad lyckades Lunkentuss givetvis återigen slita sig loss.
På samma sätt som under fornstora dar hade Sundsvallsborna återigen tappat kontrollen över hennes koordinater.
– Men nu på sensommaren fick jag en förfrågan om vi i Sundsvall var intresserade av Lunkentuss, eftersom hon annars riskerade att huggas upp nere i Stockholm, berättar Göran Rinander, båtbyggare och lärare vid båtbyggarlinjen på Sundsvalls folkhögskola.
Det blev startskottet för föreningen Lunkentuss vänner, som nu jobbar för att bevara den gamla anrika båten.
– Lunkentuss hör ju hemma i Sundsvall och jag ringde runt till lite folk som har båtvett. Vi har redan 100-talet personer som är intresserade att vara med i föreningen, berättar Rinander.
En av medlemmarna är Bengt Näsman, som följde med ner till Stockholm. Han fick lägga upp 10 000 kronor ur egen plånbok för att köpa loss Lunkentuss, som nu hämtades hem från Jungfrusunds Marina ute på Ekerö.
Där har båten med de vackra formerna stått uppe på land de senaste sex–sju åren.

Varför engagerar man sig i en sån här gammal skorv?
– Jag är från Tunadal och kommer i håg när grabbarna köpte båten i Härnösand. Jag kände båda två och jag var själv ute i Vindhem när de kom tillbaka, berättar Bengt Näsman.
Gunnar Dahlgren lever inte längre, men hans fru Ulla Dahlgren är en av medlemmarna i Lunkentuss vänner. Och den andre mannen i båten, Dag Ekholm, bor numera på Mallorca.
– Men han kommer nog hit till våren, säger Göran Rinander.
Och båten då?
Hur ser den ut efter så många år, så många äventyr, så många ägare och så många sjömil.
– Båten ser för dj-g ut inuti, den ser ut som en riktig knarkarkvart, säger Näsman.
Dessutom är den delvis angripen av röta och färgen har flagnat rejält,
– I däckspartiet efter kanten är det röta så att det visslar om det. Men vi har lite olika idéer om hur vi ska restaurera henne, säger Rinander.
Näst sista resan för Lunkentuss blir till platsen för renovering.
Och sista resan dit hon slutgiltigt ska ställas upp.
Det talas om kanske inne i Kulturmagasinet.
Eller någonstans i hamnen.
Förhandlingarna har inte riktigt dragit igång, men båtens vänner hoppas på ett visst intresse från kommunalt håll för den gamla luggslitna klenoden.
– Lunkentuss ska inte segla mer, men hon är som en symbol för oförvägna Sundsvallsbor, säger Rinander.

Fakta: Fakta/Lunkentuss
Lunkentuss är en klassisk gammal koster från 1942 som byggdes i ek.
Gunnar Dahlgren och Dag Ekholm köpte henne från Sjövärnskåren 1960 och då hade båten stått på land en längre tid. De renoverade Lunkentuss, bytte en stor del av ena sidan och höjde även båten.
Båten är åtta meter lång, tre meter bred och den genomgående masten cirka tolv meter.

Källa: Bengt Näsman

[stefan helgesson]

hej " jag tror att denna båt ägdes av en jobbarkompis till mig runt 1980 når han sjösatte den så minns jag att när han kom är han tillbaka så hade den av nån anledning tagit in massa vatten..för jag vet att han sa att den hette lunkentuss..jag trodde att han hade hittat på de själv..därför blev jag förvånad att nån mer hade en lunkentuss..kul sammanträffande ägaren hette kent tornström tyvärr ej med oss idag..men han har bröder som lever så om du vill kan jag kolla med en av dom som jag känner...mvh stefan