Första lagret olja - M/Y Sunny se bilder på vår blogg: http://saltis72.wordpress.com/

[Richard Schultzberg]

Nu har vi oljat M/Y Sunny med första lagret - besök gärna vår blogg där vi uppdaterat med bilder. http://saltis72.wordpress.com/

[Micke Öhman]

Ingen bets vad jag kan se??

[Richard Schultzberg]

Nej, Vi har inte betsat - Chansar på att inte behöva göra det! Svårt beslut - I värsta fall är vi kanske tvugna att göra det, hoppas inte!

[Micke Öhman]

OK. Vilken lack/fernissa hade ni tänkt använda?

[Richard Schultzberg]

Vi kör med Le Tonkinois, vi har jobbat med flera olika förrut men vi tycker att den är den bästa - krackulerar inte och står emot blekning av solen. Vi har oljar under hela natten för att mätta. Det går åt rätt håll!

[Micke Öhman]

Ja, om du bara har tid att låta den råa linoljan torka ordentligt så kommer man kunna se att trät mörknar och får en härlig lyster....eller kör du med Le Tonkinois Bio Impression?

[Richard Schultzberg]

Vi kör med 60 % rå linolja och 40 % terpentin för att driva in det i trät. Rå linolja hade vi varit tvugna att lägga i november. Den har redan nu fått en betydligt mörkare färg.. spännande!

[Lars Olsson]

Det är lustigt... när jag följer bloggen känner jag så väl igen den fantastiska känslan, men inte minst den inre stressen man har när man jobbar för brinnande livet med att få båten färdig (renoveringen av Tiedemannkryssaren Soraya). Man vill ju i sjön! Jag dras faktiskt med i malströmmen och ivern bara av att läsa och titta på bilderna...

Jag insåg ganska snart med Soraya att det inte skulle funka till sjösättningen (precis som ni nu gör) och höll tiden för sjösättning med egen kran så öppen jag kunde. Men kranen måste ju bokas ganska långt i förväg. Det blev nu i mitten av juli, ändå höll jag på att drabbas av en "totalt sammanbrott" på slutet, något som jag aldrig varit nära tidigare. Jag var HELT slut när Soraya äntligen var färdig. Jag vet inte om ni ännu börjat inse hur många moment som egentligen återstår och hur lång tid den sista finishen tar...

Nu är ni ju två som hjälps åt, men ett gott råd och ett litet varnade finger, sätt er ner och lägg upp en realistisk tidsplan för det sista momenten som återstår av renoveringen. Ingen glädjekalkyl för det kan knäcka både fysisk hälsa och lusten för båtjobb för lång tid framöver. Lycka till med det sista!

Känner att jag måste kommentera valet av fernissa, för min erfarenhet är precis den omvända! Om ni lyssnar är förstås upp till er, men då har jag ändå sagt det. När jag renoverade Soraya så var jag precis som ni övertygat positiv till Le Tonkinois. Fernissan luktar gott och är sällsynt trevlig att stryka, ja den känns helt rätt på alla sätt. Jag använde den på Soraya under några år, visst, det är inte världens mest slitstarka fernissa, vid säsongens slut är även fernissan ganska så slut, men det kunde jag leva med (då). Så ett år, märkte jag redan efter knappt en månad att något var fel. Ytan började bli lite matt och fnasa ungefär som gammal solbränna kan göra. Långt innan säsongen var över var båten sorglig att se, det värsta var att fernissan hade krackelerat tvärs igenom många gamla lager. Jag blev tvungen att slipa bort all krackelering innan jag kunde börja om (nu med en annan fernissa). Naturligtvis var det något fel på den fernissa jag fått, men då visade det sig att Le Tonkinois inte hade någon som helst koll på sina sändningar (burkarna var inte märkta med batch-nr). Det skrevs en hel del på Träbåtsakuten i ämnet, det var inte bara jag som hade drabbats av den dåliga fernissan, vi var ganska många som kunde vittna om samma fenomen. Det blev ett riktigt otrevligt "kattrakande" på Träbåtsakuten, och vi som hade samma erfarenhet blev beskyllda för både det ena och det andra, otrevligt var ordet.

Märket hade klara problem det året men ville inte erkänna att det hade gått ut en dålig sändning, och eftersom det ligger så mycket arbete och tid (läs år) bakom att bygga upp en fin yta kan jag personligen aldrig lita på Le Tonkinois mer.

Jag vet inte vilka fernissor ni har erfarenhet av, men med hygglig objektivitet kan man nog konstatera att Le Tonkinois inte har den bästa slitstyrkan och hållbarheten. Man får ingen "tok-blank pärla" hela säsongen, snarare en "hygglig bruksbåt". Så nu har jag berättat om mina erfarenheter, skönt...

Lycka nu till med återstoden av renoveringen så kanske vi ses igen vid Fågelön i Mälaren : )

Hälsningar Lars