RAN - en särlings historia

[Anders Værnéus]

Hur många de var som byggdes, vet ingen. Jag vet inte, Owe Forslund vet inte. Hade vi kunnat fråga Gidde Forslund själv om hur många Essbåtar som har byggts, hade inte ens han kunnat svara på det. Varför, undrar du självklart. Svaret är det, att det inte fanns och kommer aldrig att finnas ett säkert svar på den frågan. 

De flesta båtar byggde nog av Gidde och Owe själva på varvet på Kungsholmen. Uppe på Giddes andra varv, i Uppveda utanför Norrtälje, kanske en eller annan Essbåt sattes ihop, men där byggdes annars mest kinkade båtar efter Giddes penna. Några byggdes också hos Gottschalks båtbyggeri i Söderköping, och visst blev också några till på Båtbyggeribolaget i samma stad. 

Men så var det faktumet att Gidde, lite vid sidan av, även sålde kompletta ritningsatser till glada amatörbyggare. Några till jätteglada amatörer som helt på egen hand ville försöka sig på konststycket att bygga sig en mahognyracer - självklart med resultat som varierade från riktigt skapligt, till utomordentligt uselt. Andra köpte ritningar och hyrde in traktens kunniga män, som med stor skicklighet och kunskap satte ihop en Essbåt som inte kom långt efter det som Helge Bäckmark satte samman nere på varvet i Stockholm. 

En sådan båt var Ran. Byggd av Gunnar Lingvall, en av Östhammars många skickliga båtbyggare, som fick beställning av Östhammars konditor Gideon Forslöw att bygga ihop en Essbåt efter Gidde Forslunds ritningar från 1931. Båten byggdes i ett uthus vid torget i Östhammar, på den gård som Forslöw då ägde. På försommaren 1936 var båten klar och sjösattes i hamnen med namnet RAN prydligt fastskruvat krom i stäven. 

Ran kom att bli en kär sommarkamrat till folket runt familjen Forslöw och användes, brukades och vårdades årligen som den vackra båt den var.

Men åren gick och Gideon Forslöw blev äldre. Vården av båten kanske inte längre blev lika omsorgsfull som tidigare och i slutet på 1960-talet så var det en ganska så sliten racer som användes allt mindre.

1976 dog så Gideon Forslöw. Båten ärvdes inom släkten men blev liggande på land. Först täckt men snart så under allt mer bristfälliga presenningar. Naturen slet hårt på racern som närapå skrotades, men som till slut, ställdes in i en lada utanför Uppsala i väntan på en osäker framtid. 

Att skiljas från en sak som funnits i en familj i stort sett under alla tider, är inte lika enkelt gjort som det är sagt. Men till slut blev RAN mer en belastning än den glädje som familjen varit vana vid att hon gett genom åren. 

En dag så stod så annonsen på RAN i tidningen. Och den som nappade var ingen mindre än Bo A Bergström, ordföranden i Motor Yacht Society och en av Sveriges absolut största eldsjälar i den klassiska båtvärlden. Han bärgade hem den slitna racern och gjorde på rekord-tid en upprustning till åkbart skick med en ny V8 på motorbäddarna i stället för den Penta ED 6 som blev Forslöws sista motor i RAN. De raka sidorutorna, som hade varit så typiska för RAN, byggdes också om till med Gideon Forslunds-trogna runda samt så småningom, när RAN fått familjen Winge som ägare, sänktes också motorluckorna ned i däcket som Gidde F en gång ritade Essbåten.

RAN kom att köras mycket av Winges. Hon var en av de mest åkta racerbåtarna i Stockholmstrakten under många år, men även den eran fick så småningom ett slut och hon blev till salu.

Att RAN var en vacker Essbåt nu, det rådde det inga tvivel om. Men hon ansågs dock av många, vara lite grand av en särling eftersom hon inte var en ”äkta” Essbåt. För båthistoriens skull, var hon med sin unika historik, kanske viktigare som särling, än om hon hade varit byggd på Forslunds egna varv.

Därför var det lite extra tragiskt när nyheten nådde oss att hon var på väg till USA. Inget fel på att sälja en eller annan klassiker dit. Men synd när viktiga historiska båtar försvinner från vår horisont. Nu blev det emellertid inte så. Packad och färdig i Holland för resan över Atlanten, fattade förrådslokalen eld som hon stod i. Och några timmar senare fanns det inget kvar av något som tidigare stått där. RAN var borta och med detta, en av de viktigare pusselbitarna i historien om Gideon Forslunds gärning. Nu gäller det att hitta ytterligare en amatörbyggd båt efter Giddes ritningar, att bevara till framtiden. För det finns det väl? Eller hur…