Jag räddade den gamla båten från upphuggning för snart sju år sedan. Det var en kamrat i Västerås som uppmärksammat henne och jag föll för hennes ålder och beställde kran och lyft från Västerås hem till Linköping. Min tanke var att rädda och sedan skeppa vidare till nästa glada person.

Först var jag optimist och begärde de pengar jag lagt ned på henne. Sedan bestämde jag mig för att skänka iväg henne till den som ringde först.

Och oj vad det ringde. Drömmar och vackra söndagsutflykter sprutade in i mitt öra som en nysläppt vårflod. Mejlen haglade med löften om hämtning till helgen. Det märkliga var att när båten blev gratis så ökade kraven på spekulanterna.

"Är hon fin", sa några.
"Hon är gratis", sa jag.
"Jag menar, jag vill ju veta vad jag får", sa några igen. "kan du gå igenom henne och skriva ned i vilket skick hon är?"
"Hon är gratis", sa jag igen. "Ni får till och med båtvagnen hon står på, bara ni tar bort henne."
"Men motorn", fortsatte några, "går den? En ny motor är ju så dyr."
"Hon är gratis", fortsatte jag. "Motorn sitter på bäddarna och ingår. Det är allt."

Och så har det hållit på i snart två år. Just nu sitter jag i lotusställning och filar motorsågens kedja vass. För nu är jag trött på att ha båten skräpande.

Vad tycker du? Får jag såga upp henne? Ska jag såga upp henne? När har jag gjort tillräckligt för att rädda en ca 100 år gammal motorbåt till eftervärlden. Som ingen tydligen vill ta hand om. Skriv och berätta din åsikt. Eller kom ned till Linköping och hämta henne innan jag bjuder kvarterets ungar på höstens grillkorvsparty.

PS. Allt detta gäller en gammal Sjöexpressare också skrämmande nog. Vilken brasa det kan bli...

Visningar: 209

Kommentar av Henrik Widstrand den 30 September 2009 kl. 14.36
Hej Anders tyvär tror jag ej att vi kan rädda allt till eftervärden.Om ingen vill ha henne gratis inkl vagn är dét bara att såga du har i alla fall försökt under två år.
Kommentar av Micke Öhman den 30 September 2009 kl. 17.20
Jamen, har du åtminstone bilder på kulturarvet att visa????
Kommentar av Bo Wahlström den 30 September 2009 kl. 19.29
Om du nu tvingas sätta sågen i skrovet så kan nog ingen klandra dig för att inte ha gjort ditt yttersta för att slussa denna båt vidare till nästa ägare. Det är tragiskt, men ändå bekant, att spekulanter ställer "krav" även då det serveras gratis...Hur är det man säger? "skåda inte given häst i munnen"
Kommentar av Erik Olof Tidblad den 1 Oktober 2009 kl. 8.47
Misstänker att Cicea har samma öde att vänta om inget händer snart.....?
Kommentar av Anders Værnéus den 1 Oktober 2009 kl. 10.38
Så illa ska det väl ändå inte gå Erik... :-)
Kommentar av Janne Hansson den 1 Oktober 2009 kl. 19.51
Vem eller vad är Cicea? Vore kul att bli uppdaterad...
Kommentar av Anders Værnéus den 1 Oktober 2009 kl. 20.10
En av Sveriges bäst bevarade LIll-Saxare. Båten du ser på Eriks porträtt...
Kommentar av Janne Hansson den 1 Oktober 2009 kl. 20.47
Så då var man uppdaterad. Vad skönt! :o)
Kommentar av Örjan Vestgöte den 2 Oktober 2009 kl. 22.02
En bild säger mer än 100 ord... och en sådan historia med ett så sorgligt presumtivt slut behöver piffas upp med en bild... har du någon på den gamla damen ? Även om ingen av oss på forumet har tid o kraft för ännu ett projekt så vill vi ju i alla fall se en bild...
Kommentar av Janne Hansson den 3 Oktober 2009 kl. 9.30
En fundering bara. Hur kommer det sig att man får nästan som känslomässiga band när det gäller gamla båtar? En Albin 25 som står och skräpar bryr sig inte en kotte om. Eller beror det på att dom gamla byggdes för hand och i och med det har någon typ av "själ". Tänk att man blir så påverkad. Men som sagt en bild så man åtminstone får säga adjö...

Kommentera

Du måste vara medlem i Swedish Classic Boats för att lägga till kommentarer!

Gå med i Swedish Classic Boats

© 2024   Created by Anders Værnéus.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor