Efter en lång vinter, börjar det snart att arbetas under skjulen nere på båtklubben. I de flesta fall är det de gamla träbåtarna som först väcks ur sin
vinterdvala av sina ägare. Men kalla men varsamma händer slipas och
snickras det på den gamla båten. Dåliga delar byts mot friska och
skicket blir bättre i samma takt som dagarna blir längre.

Men inte för alla träbåtar. Några stackare blir glömda i vårdagarna. Deras ägare har hittat andra fritidsintressen och den där presenningen som skulle lagts på i
oktober, kom aldrig dit. Snö och is har under vintermånaderna fått
härja fritt i ruffar och på däck. Men ännu är det ingen fara.
Det är långt kvar till maj.

Det är nämligen i maj som den flytande kulturskatten har sin tuffaste tid. Den ömt vårdade båten likväl som den som inte sett en fernissarpensel på tre säsonger
bävar inför maj. Det är då hoten utifrån blir som störst.

Den välvårdade båten ägare börjar få en klump i magen redan i april. När så dagen Sjösättning är ett faktum, har klumpen vuxit till en frätande syraklump. För på
sjösättningsdagen är han och båten utelämnade åt ödet. Stress
och rationalitet står i främsta rummet. Det finns ingen tid till
försiktighet och varsamhet. Alla manar på. Så fort båten,
förhoppningsvis oskadd, når vattenytan, är uppgiften över och
båten och ägaren lämnas åt sitt öde. Strunt samma vad pumpar,
nya bottenbord och torrsprickor säger. Oftast går det bra. Men bara
tack vare båtens ömma ägare.

Än värre är det för den bortglömda båten. På sjösättningsdagen dyker inte ens ägaren upp. Svordomar och sparkar präglar båtens vardag de kommande veckorna, innan någon
tar tag i problemet och startar motorsågen.

Ännu ett stycke svenskt kulturarv går till spillo.

Visningar: 150

Kommentar av Micke Öhman den 12 April 2010 kl. 10.31
Spännande linjer som skymtar bakom träden

Vad kan det vara för bygge månntro??

(Inget "slarvbygge" som det ser ut med tanke på att man bordlagt snyggt och prydligt ända upp till relingen utan att kapa av bordändarna så ändträt sticker upp....)
Kommentar av Micke Öhman den 12 April 2010 kl. 10.32
Och var i vårt avlånga land kan just denna syn vara verklighet???
Kommentar av Anders Værnéus den 12 April 2010 kl. 10.37
I den tomträttsuppdelade huvudstadsförorten Bromma står denna salongsbåt och kurar. Emil Anderssons båtvarv i Trosa är pappa till sammansättningen och Gunnar "vad hette han nu igen då" är pappa till linjerna...
Kommentar av Micke Öhman den 12 April 2010 kl. 10.43
Gustavsson?
Kommentar av Micke Öhman den 12 April 2010 kl. 10.45
Byggd -58?
Kommentar av Micke Öhman den 12 April 2010 kl. 10.47

Kommentar av Micke Öhman den 12 April 2010 kl. 10.48
10 x 2.85m.......
Kommentar av Micke Öhman den 12 April 2010 kl. 10.50
Volvo Penta MD 47
Kommentar av Micke Öhman den 12 April 2010 kl. 10.52
Borde kanske upp på SCB's "Rädda en båt"-lista ????
Kommentar av Anders Værnéus den 12 April 2010 kl. 13.44
Nix, det är inte Zimba, även om de för länge sedan delade varvsplan på Margretelundsvarvet. Gunnar Westerberg hette för övrigt konstruktören till denna skönhet. Hoppas någon tar tag i henne och spar henne till framtiden.

Kommentera

Du måste vara medlem i Swedish Classic Boats för att lägga till kommentarer!

Gå med i Swedish Classic Boats

© 2020   Created by Anders Værnéus.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor