Det svåra valet och lite proveniens

[Uffe Nyman]

Som ett brutalt avbrott bland alla vackra sjösättningsbilder med blanka skrov kastar jag in en bild på min bokstavligen talat halvfärdiga vårrustning. Nu är ena sidan spacklad och primad. Nästa steg blir att rulla ut båten och byta sida i det smala skjulet. Babordssidan torde vara primad och klar för målning framåt mitten på nästa vecka. Då borde jag sluta vela och bestämma mig för vilken färg jag skall ha på båten.

Den har tydligen börjat sina dagar som grön, en kulör som stämmer rätt bra med Hempels "marine green", det känns lite som att man skulle vara en aning sugen på att ge den den färgen igen. Men vad gör jag då med det vita däcket? Att klä det i någon mahogny eller teakplywood kunde ju bli rätt läckert med gröna skrovsidor. Men det får bli nästa vinter i så fall.

Den har också varit ljusblå, den färgen är jag inte så sugen på, känns lite väl mycket mitten av sjuttiotalet på något sätt.

Och så har den ju varit vit. Det skulle inte vara helt fel det heller. Släng gärna in en kommentar med era åsikter, jag beaktar dem med stort intresse och så gör jag som jag vill likafullt :-)

Jakten på båtens ursprung går vidare. Jag är tydligen fjärde ägaren i Finland. Alla de tidigare ägarna jag pratat med hittills säger sig ha haft båten i "sådär 4 - 5 år någonting". Då har man hört frun som i bakgrunden ropar att det var minst tio år... Båten är ändå importerad före Finlands inträde i EU, han som hämtade hit den måste nämligen tulla in båten. Just nu har informationskedjan stannat hos en dam i Värmdö som verkar vara svår att få tag på. Kanske har båten börjat sina dagar där. Skam den som ger sig.

[Uffe Nyman]

Proveniensjakten fortgår i sakta mak. Nu är damen i Värmdö funnen och från därifrån gick frågan vidare till hennes ex-kille. Han visste berätta att ägaren före honom tog vara på båten när den hotades av skrotning i början av åttiotalet. Då hade den stått övergiven i 10 - 15 år sedan ägaren avlidit. Namn och annan info är tydligen glömda vid det här laget. Verkar vara svårt att komma vidare härifrån. Om nu inte någon minns en grön båt som stått övergiven ett drygt decennium på sjuttiotalet. Så tills vidare får man se det hela som att båten som troligen är byggd i slutet av femtiotalet och övergetts på sjuttiotalet har reinkarnerats och ser framtiden an i Österbottens steniga skärgård.

Jag har nu bestämt mig hedra båtens ursprung genom att måla den i kulören "marine green" som Hempels har i sitt sortiment. Det är inte helt samma kulör men nära nog. Rutramarna som var gjorda i mahogny har under årens lopp bytts ut till plywood som är misstänkt lik formplyfa. Endast delen över ryggstödet i aktersoffan finns kvar av mahognyn. Nästa vinter tänkte jag fokusera på däcket och kanske jag får byggt nya rutramar i rätt material då.