Öberg med Pentan…

[Lars Olsson]

I vår familj hade vi aldrig någon båt när jag växte upp – ändå blev jag av någon anledning intresserad av båtar. Förmodligen blev jag väl till viss del stimulerad av Sigurd Isacssons fina byggmodeller som man byggde som grabb. De drevs av små elmotorer, både inom- och utombordare.

Sen hade vi förstås ”Farbror Arthur”..! ”Farbror Arthur” var inte min riktiga farbror utan bara den man som på ett mycket okonventionellt sätt för att vara på 50 och 60-talet, bodde och levde tillsammans med min faster Ester utan att vara gifta.

Farbror Arthur var en lite mystisk och mytisk person. Han hade uppenbarligen många strängar på sin lyra men skröt eller berättade egentligen aldrig vad han gjorde eller vad han varit med om – det behövde han liksom inte.
Att han hade varit till sjöss som ung förstod man, men man visste inga detaljer och man frågade inte heller, men i deras stora Spångavilla fanns en del sjömansarbeten (bland annat flaskskepp) och andra minnen från sjön. Farbror Arthur rökte pipa som sjömän brukade göra, det luktade väldigt sött och gott om hans tobaksburk minns jag. Då (på 50 och 60-talet) var han främst reklam- och reportagefotograf. Han gjorde bland annat bildreportaget av den totala solförmörkelsen i Sverige, som dominerade tidningarna den 30 juni 1954. Att han hade tagit bilderna från ett litet Seabee sjöflygplan från Ostermans, gjorde inte saken mindre fascinerande för en liten grabb som jag.

En helg skulle Farbror Arthur komma ut till vårt land i Kungsängen och hämta upp oss med båt. Jag hade aldrig sett den tidigare och aldrig åkt fritidsbåt över huvud taget. Jag minns förstås inte vad det var för båt, bara att det var en öppen och ganska stor och rymlig båt i mahogny. Den tog med lätthet hela familjen, 6-7 personer och den hade en stor och blank utombordare i aktern som förde oväsen. En mäktig pjäs i mina ögon. Sen den dagen har jag alltid tyckt att gamla öppna snurror har något speciellt.

Så en dag förra hösten när jag på den vanliga hundpromenaden passerar en grannes tomt, vi kan kalla honom Öberg – vad får jag se..! På marken bredvid grannens soptunna ligger en gammal Penta och blänker i morgonsolen. – Men det är ju inte möjligt, en riktigt gammal fin snurra och i skick som ny. En riktig ”Farbror Arthur snurra” alltså.

Tanken svindlar… Tänker Öberg verkligen göra sig av med den gamla Pentan, är det möjligt? Jag rusar in och drar iväg en snabb fråga till honom, för av en slump har jag hans e-postadress. ”Tänker du möjligtvis skrota snurran och skulle man i så fall kunna få ta hand om den..?”

Jo visst hade han tänkt det, och han skulle bli jätteglad för att slippa åka till återvinningsstationen med den. Jag fick väldigt gärna ta hand om den, men vad i hela friden skulle jag med den till??
”Det vet jag inte, sa jag – men den är ju så vacker.”

Idag står Pentan, i väntan på ett bättre öde, i mitt garage och blänker. Det är som sagt en Penta U-21, tillverkad av AB Elektrolux, såld genom ”Aktie-Bolaget” Gösta Berg. Den går tyvärr inte att dra igång i sitt nuvarande skick då kylmanteln är sprucken, förmodligen sönderfrusen. Att försöka laga den är inget som är prioriterat. Den är ju vacker att se på, det räcker för mig!

Den fina illustrationen av en U-21:a som jag länkat till ovan, är från Volvo Group’s historiska bildarkiv på nätet, hoppas man inte misstycker. Vill du se en film med en flygande Seabee klicka här.

[Janne Hansson]

Dom är tjusiga dom där. Har själv en gammal Archimedes A2 som skulle göra sig fin på väggen här hemma. Sambon är väl inte riktigt för den iden. Men vem vet, om hon får ha hästen på bottenvåningen kan jag kanske ha den hängandes på vinden. Tjena!