Skratt och gråt är som idioti och klokhet. De möts. Gränsen flyter ihop och vad som är vad är inte självklart.

Jag stod en dag i maj 2004, framför det som en gång varit Sveriges första racerbåt. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Omåttligt nöjd över att ha hittat henne? Eller fälla tårar över hennes erbarmliga uppsyn, där hon stod lutad mot ett block svensk granit med moder natur fritt spelande i hennes en gång så vackra skrov. 

Historien om hennes tillkomst är en saga fylld av högmod, rikedom och hämnd. Om tre rika herrars leda över skrytet från Waxholmsbolagets bullrande kapten Hallander. Om hur ledan förbyttes till handling och om gentlemän beter sig efter en kamp. 

Hallander var en inbiten motorbåtshatare under förra seklets första år. Hans ångare hade i decennier regerat i skärgårdarna med farter långt högre än vad något annat fartyg kunde prestera. Ett faktum han inte var sen att påpeka. När så motorbåtarna blev allt vanligare, utmanade han dem gärna. Korsades deras kurser var han inte sen att gå så nära som möjligt. 

Hans burdusa och självgoda beteende retade givetvis. Men så länge tekniken inte erbjöd kraft nog att duellera, fick de motorbåtbitna, snällt finna sig i att se på och bli nedstänkta.

Men åren gick och motorerna blev allt starkare. 1906 var året då tre kända båtsportmän hade fått nog av Hallanders stora ord, och beslutade sig för handling. 

En vacker dag knackade de på nere hos Sjöexpress i Laboratoriehagen vid Djurgårdsbrunnsviken. Tillsammans med ägaren Rickard Appelqvist och hans anställde Henning Forslund, diskuterade de fram en åtta meters racer som med kraftfull hjälp skulle kunna klämmas upp mot 20-knopsstrecket. Motorn var tvungen att bli något extraordinärt. Valet föll på en tysk 4-cylindrig Argus. 

Motorn beställdes och båten började byggas. Men dagarna gick och ekipaget blev inte tävlingsfärdigt förrän Hallander och hans stolta ångare Express skulle ta årets sista tur in till staden från Waxholm. Det blev en jämn kamp. Hallander eldade i pannan så mycket som nitarna höll, och lille Fritiof Ericsson som körde Trio (som båten döpts till) gav Argusmotorn så mycket bränsle det gick. Efter att sida vid sida ha passerat Fjäderholmarna vek Ericsson av, in mot Djurgårdskanalen. Express hann inte mer än försvinna bakom Blockhusudden förrän Argusmotorn skar ihop.

Men av misstag tar de kloka lärdom. Därför lades omedelbart planer upp för en slagkraftigare motståndare till nästkommande säsong. Den amerikainspirerade konstruktören C O Liljegren kontaktades och fick i uppdrag att rita en båt som utan minsta tvivel skulle slå Hallander och hans Express på fingrarna. 

Resultatet lät inte vänta på sig. Tidigt 1907 levererades ritningarna på en 12 meter lång och endast 1,35 meter bred dubbelkilsracer till Stockholms Båtbyggeri i Neglinge. Motorn blev även denna gång en Argus, men nu deras sexcylindriga alternativ. Lärdom togs av haveriet med Trio, och motorn sattes i provbänk och belastades i hela 14 dagar. För övrigt första gången en bensinmotor bänktestades i Sverige. I smyg provkördes sedan Duo, som hon hette, innan det var dags för duell.

Vad Duos ägare dock inte visste var att även Hallander hade tagit lärdom av duellen. Under vintern som gått hade Express fått en genomgripande översyn i både panna och maskin. Hallander ville vara säker på att han ytterligare en sommar skulle kunna hålla de irriterande motorbåtarna stången.

Så kom då dagen D. Scenariot och duellplatsen blev densamma som med Trio. Frithiof Ericsson och Duo låg väl gömda bakom en privat brygga när Hallander och Express lade till i Waxholm. På kajen satt Duos ägare, herrarna Hydén, Rooth, Werner och Smitt och väntade på att klockan skulle signalera avgångstid. När så landgången drogs in, ropade Hydén till Hallander:

”Vi ses vid kaj i Stockholm.”

”Jag blir först om ni håller lagstadgad hastighet från sjötullen och in”, svarade Hallander och lät maskin börja arbeta för back. 

De tre gentlemännen reste sig från soffan och småsprang bort till Duo där Ericsson hade båten startklar.

Duo höll sig på avstånd efter Express över Waxholmsfjärden och förbi Karlsudd. När farleden öppnade upp, ropade Hydén ”nu”. Ericsson fällde gasreglaget och Argusmotorns varv ökade. Som en kniv skar Duo aktervågen efter Express och snart var de ikapp. 

Av den förväntade kappkörningen blev det inte så mycket. Hallander gjorde vad han kunde med sitt ångfartyg. Svart tjock rök bolmade ur skorstenen men han fick snart inse att hans 20 knop inte räckte mycket emot de åtminstone 23 som Duo hade att hantera.  Tre gånger rundade Duo Express innan herrarna ansåg slaget vara vunnet. Med en gemensam avskedsvinkning lämnade de Express bakom sig och satte kurs mot staden. 

Men eftersom detta var en uppgörelse mellan gentlemän, avnjöts på kvällen en gemensam supé på Grand, där Hallander självklart var hedersgästen. Hydén och hans kamrater kunde bara, givetvis med ett stort leende, beklaga det inträffade och önskade Hallander framtida lycka i bolaget.

När slaget var vunnet, var poängen med Duos existens överspelad. Hon såldes vidare genom ett flertal händer. I början på 30-talet var Argusmotorn slut. Dåvarande ägaren passade i samband med motorbytet på att konvertera hennes ganska otympliga skrov, till en mer lätthanterlig båt. Hon kortades 2,5 meter och fick en fyrcylindrig Scania-Vabis monterad på motorbäddarna. Farten stagnerade till knappa 13 och av Duos tidigare så fartfyllda liv syntes nu intet.

Efter kriget hamnade hon så småningom i Uppsala hos familjen Jansson. Scanian satt kvar och hon var fortfarande i ett mycket fint skick när hon såldes vidare i början på 60-talet. 

1964 får veteranbilsentusiasterna Curt Borgenstam och Åke Andersson tips om att Duo ligger inför upphuggning på ett varv strax utanför Stockholm.  En snabb räddningsinsats gjordes och på trailer togs den gamla racern upp till Skoklosters motorhistoriska samlingar och lades upp i väntan på framtiden. Men åren gick och nya ägare tillträdde och 2004, blev då jag själv ny ägare till denna fantastiska skapelse. 

Efter en bärgningsinsats utöver de vanliga, plockades hon hem till Linköping, rensades på allt som där inte skulle vara, riktades upp och ställdes på tork. Att renovera henne är dock svårt. Skicket är därtill för dåligt. Bättre är att konservera henne i sitt nuvarande tillstånd för att visa resterna av Sveriges första riktiga fartbåt. Men det viskas redan om att bygga en replica. Någon som vill vara med och leka med Waxholmsbolaget igen?

Visningar: 1172

Kommentera

Du måste vara medlem i Swedish Classic Boats för att lägga till kommentarer!

Gå med i Swedish Classic Boats

© 2019   Created by Anders Værnéus.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor