Swedish Classic Boats
Välkommen till en vackrare båtvärld - det är här det händer
Svensken är tokig
Svensken är tokig
Finns det överhuvudtaget några rationella skäl till att ha fritidsbåt i Sverige?
Sverige har en ytterst kort båtsäsong på grund av ett klimat som bara kan betecknas som tjänligt under några korta sommarmånader. Ibland. Är det en dålig sommar rör det sig om veckor. Då behöver man tur. Det gäller att pricka in sina semesterveckor just när vädergudarna beslutat vara nådiga. Annars får man vänta ett år till på den där perfekta båtsommaren.
Under de futtiga dagar som solen lyser över oss utövar vi dessutom vårt fritidsintresse i ett av världens mest svårnavigerade vatten. Ingen annanstans på vår jord består farvattnen av så lite vatten. Visar man ett sjökort över exempelvis Stockholms skärgård för en utländsk båtbekant bleknar denne och börjar kallsvettas.
Många av oss båtägare har motorbåt och då får man väl också dra in bränslekostnaderna. Skulle det mot förmodan råka bli en bra sommar och båten kommer rikligt till användning, så ska man komma ihåg att summan av elände alltid är konstant. Det har ordnats så lämpligt att man snudd på ruinerar sig när det väl går att njuta sin båt till fullo. Aldrig får man vara riktigt glad. Varför bränslet är så dyrt lämnar vi dithän just här och nöjer oss med att konstatera faktum.
Börjar man sedan räkna på vad det kostar att ha båt kontra antalet kvalitetsbrukstimmar (KBT) blir man lätt mörkrädd. Man kan här dela upp kostnaderna i pengar och tid. Pengar är lätt. Inköp av båt med tillhörande utrustning, försäkring, bränsle, olja, marina-, klubb-, hamnavgifter, täckställning, bockar eller vagn, osv. Tid är lite svårare att värdera. Man lägger ned X antal timmar per år för att hålla båten i skick, bygga och riva ställning, vaktgående på klubben, åka och titta till, osv. Allt detta sammantaget, pengar och tid, skall sedan divideras med de timmar man faktisk använt båten med behållning. Jag har gjort den här kalkylen själv och säger en enda sak. GÖR DEN INTE! Upphovet till uttrycket ”att kasta pengarna i sjön” stod med ens klart och den rent bokstavliga uttydelsen kan inte vara mer på pricken.
En konsekvens av allt ovanstående är att ens familjeförhållanden under vissa perioder är något ansträngda. Vi börjar om uppifrån i eländesordning. Du sitter och kör familjens båt. Regnet smattrar på tak och kapell. Det har gjort så oavbrutet i tre veckor. Det är imma på rutan och vindrutetorkaren kämpar mot övermakten. Din partner navigerar i blindo i Stockholms skärgård. En stöt går genom båten när du ränner på och glider över en grynna. Du ser en sjömack och beslutar att ta dig dit för att syna skadorna. Ni passar på att tanka när ni ändå är där. Båten har klarat sig någorlunda och ni kan fortsätta men efter tankningen fanns det inte tillräckligt i plånboken för att köpa godis till barnen, varvid dessa hatar er och talar om det så hela skärgården hör. Det är vid just sådana här tillfällen som din partner inte ska ha tagit del av uträkningen ”kostnad/KBT”.
Nu tycker väl läsaren att jag som kverulerar över allt detta elände helt enkelt borde göra mig av med båten och krypa tillbaka under den sten där jag hör hemma. Icke denna skribent. Det finns något som uppväger alla dessa nackdelar, hinder och pålagor. Som gör att jag inte kan vara utan min båt. Förvisso är fritidsbåten en av de få platser där man kan flagga ohämmat utan att bli betraktad som rasist men det är inte det jag menar. Visst förekommer det perfekta dagar när motorn spinner som en katt, fjärden ligger blank och båtlivet leker men det är inte heller detta som det handlar om.
Fritidsbåten är helt enkelt frihetens yttersta och snart enda utpost! I en värld av stress, krav och total mental överbelastning är båten en säkerhetsventil. Skärgården och havet är en stor spelplan med i jämförelse få regler. Utan båten ingen känsla av att utlämnas åt sig själv, naturelementen och ha möjlighet att skapa en egen liten sfär att råda över. Detta är absolut nödvändigt, för att inte säga livsviktigt och uppväger allt. Säger allt!
Man kan tro att denna min mening skulle vara väldigt typisk för vår tid. Vill därför här citera Curt Borgenstam. ”I en hårt rationaliserad tillvaro, som har blivit allt mera nivellerad i sina materiella uttrycksmedel, finns det ett starkt behov för individualismen att få sitt utlopp. Båten ger just denna välbehövliga avledare. Den innebär en tillfällig losskoppling från vardagens grå tristess, en möjlighet för båtägaren att känna sig som en personlighet, som en människa istället för en kugge i samhällsmaskineriet.”
Curt skrev det här i sin bok ”Min motorbåt”, 1955.
Samma väder, samma skärgård och säkert var bränslekostnaderna höga.
Mvh
JE
Finns det överhuvudtaget några rationella skäl till att ha fritidsbåt i Sverige?
Sverige har en ytterst kort båtsäsong på grund av ett klimat som bara kan betecknas som tjänligt under några korta sommarmånader. Ibland. Är det en dålig sommar rör det sig om veckor. Då behöver man tur. Det gäller att pricka in sina semesterveckor just när vädergudarna beslutat vara nådiga. Annars får man vänta ett år till på den där perfekta båtsommaren.
Under de futtiga dagar som solen lyser över oss utövar vi dessutom vårt fritidsintresse i ett av världens mest svårnavigerade vatten. Ingen annanstans på vår jord består farvattnen av så lite vatten. Visar man ett sjökort över exempelvis Stockholms skärgård för en utländsk båtbekant bleknar denne och börjar kallsvettas.
Många av oss båtägare har motorbåt och då får man väl också dra in bränslekostnaderna. Skulle det mot förmodan råka bli en bra sommar och båten kommer rikligt till användning, så ska man komma ihåg att summan av elände alltid är konstant. Det har ordnats så lämpligt att man snudd på ruinerar sig när det väl går att njuta sin båt till fullo. Aldrig får man vara riktigt glad. Varför bränslet är så dyrt lämnar vi dithän just här och nöjer oss med att konstatera faktum.
Börjar man sedan räkna på vad det kostar att ha båt kontra antalet kvalitetsbrukstimmar (KBT) blir man lätt mörkrädd. Man kan här dela upp kostnaderna i pengar och tid. Pengar är lätt. Inköp av båt med tillhörande utrustning, försäkring, bränsle, olja, marina-, klubb-, hamnavgifter, täckställning, bockar eller vagn, osv. Tid är lite svårare att värdera. Man lägger ned X antal timmar per år för att hålla båten i skick, bygga och riva ställning, vaktgående på klubben, åka och titta till, osv. Allt detta sammantaget, pengar och tid, skall sedan divideras med de timmar man faktisk använt båten med behållning. Jag har gjort den här kalkylen själv och säger en enda sak. GÖR DEN INTE! Upphovet till uttrycket ”att kasta pengarna i sjön” stod med ens klart och den rent bokstavliga uttydelsen kan inte vara mer på pricken.
En konsekvens av allt ovanstående är att ens familjeförhållanden under vissa perioder är något ansträngda. Vi börjar om uppifrån i eländesordning. Du sitter och kör familjens båt. Regnet smattrar på tak och kapell. Det har gjort så oavbrutet i tre veckor. Det är imma på rutan och vindrutetorkaren kämpar mot övermakten. Din partner navigerar i blindo i Stockholms skärgård. En stöt går genom båten när du ränner på och glider över en grynna. Du ser en sjömack och beslutar att ta dig dit för att syna skadorna. Ni passar på att tanka när ni ändå är där. Båten har klarat sig någorlunda och ni kan fortsätta men efter tankningen fanns det inte tillräckligt i plånboken för att köpa godis till barnen, varvid dessa hatar er och talar om det så hela skärgården hör. Det är vid just sådana här tillfällen som din partner inte ska ha tagit del av uträkningen ”kostnad/KBT”.
Nu tycker väl läsaren att jag som kverulerar över allt detta elände helt enkelt borde göra mig av med båten och krypa tillbaka under den sten där jag hör hemma. Icke denna skribent. Det finns något som uppväger alla dessa nackdelar, hinder och pålagor. Som gör att jag inte kan vara utan min båt. Förvisso är fritidsbåten en av de få platser där man kan flagga ohämmat utan att bli betraktad som rasist men det är inte det jag menar. Visst förekommer det perfekta dagar när motorn spinner som en katt, fjärden ligger blank och båtlivet leker men det är inte heller detta som det handlar om.
Fritidsbåten är helt enkelt frihetens yttersta och snart enda utpost! I en värld av stress, krav och total mental överbelastning är båten en säkerhetsventil. Skärgården och havet är en stor spelplan med i jämförelse få regler. Utan båten ingen känsla av att utlämnas åt sig själv, naturelementen och ha möjlighet att skapa en egen liten sfär att råda över. Detta är absolut nödvändigt, för att inte säga livsviktigt och uppväger allt. Säger allt!
Man kan tro att denna min mening skulle vara väldigt typisk för vår tid. Vill därför här citera Curt Borgenstam. ”I en hårt rationaliserad tillvaro, som har blivit allt mera nivellerad i sina materiella uttrycksmedel, finns det ett starkt behov för individualismen att få sitt utlopp. Båten ger just denna välbehövliga avledare. Den innebär en tillfällig losskoppling från vardagens grå tristess, en möjlighet för båtägaren att känna sig som en personlighet, som en människa istället för en kugge i samhällsmaskineriet.”
Curt skrev det här i sin bok ”Min motorbåt”, 1955.
Samma väder, samma skärgård och säkert var bränslekostnaderna höga.
Mvh
JE
-
Kommentar av Georg Oppermann Moe den 23 Augusti 2009 kl. 22.09
-
Akk ja, du er inne på noe. Fra tid til annen kan man jo bli aldri så frustrert av båtlivet. Kort sesong, høye kostnader og mye arbeid. Man kan saktens spørre seg hvor det blir av kvalitetstimene. Du er inne på det ved noen anledninger, båtlivet fungerer i stor grad som en sikkerhetsventil i en ellers stresset hverdag.
Undres på om det ikke var Anders Værnéus som for noen år siden skrev noe i sin bok "Petterssonbåten" at en av de tidligste forekomstene av "fritidsbåter" var knyttet til faraoenes liv ved/på Nilen; faraoenes båtliv var kanskje ikke direkte knyttet til stressreduksjon... Men på 1600-tallet var det vel tsar Peter den store samt hollendere som "utforsket" aktiviteter på vannet uten annet formål enn å gjøre ingenting. Og den tanken er jo ganske så hyggelig! Nå hadde vel de nevnte figurer et annet forhold til størrelser på sine båter og de samlede arbeidstimer til det årlige vedlikehold var det andre som tok seg av. Kvalitetstimeregnskapet må derfor ha sett veldig bra ut for eierne...
Mine egne kvalitetstimer med båten er mange..., veldig mange. Ikke at jeg er så mye på vannet, mest av alt står jeg under en presenning og pusser, sliper, sager, limer og alt det andre som skal til for å få båten til å se ok ut. Men vent litt, mine venner forstår ikke hvorfor jeg legger ned så mye arbeid i en gammel trebåt; jeg bør heller kjøpe en plastbåt. Men så blir de svar skyldige når kvalitetstiden defineres til at man med i alle fall trebåt får en mye lenger og mer variert båtsesong. Det er helheten som teller; ja, det er frustrasjoner underveis, men i sum er det god mentalhygiene. Curt Borgenstam treffer således spikeren på hodet!
mvh.
gm
Kommentera
Välkommen till
Swedish Classic Boats
Registrera dig
eller Logga In
© 2024 Created by Anders Værnéus.
Drivs med tekniken bakom
Du måste vara medlem i Swedish Classic Boats för att lägga till kommentarer!
Gå med i Swedish Classic Boats