"ordsvammel om delar av mitt båtliv"

[Johnny Arksund]

Likt /Alla vi barn i bullerbyn/ föll det på vi barns lott att varje dag gå till affären. Denna befann sig på fastlandet ca 2 kilometer från farmor o farfars hus. Så belamrade med mjölkkannor och korgar tog vi färjan över till fastlandet. Så såg det ut varje dag i princip, visst hade vi på försök tagit en eka och rott dit, men oftast blåste det för oss barn "SmåJävlar" i sundet varför detta transportmedel valdes bort. Efter en tid blev vi kanske lite modigare varför vi tog en julle och med barns envetenhet drog uppseglet, bara för att blåsa all världens väg in på klipporna på stranden. Men träning ger färdighet och efter otaliga försök och avsaknad av äldre kunnig expertis lyckades vi så få Julle-jävlen att styra mot affären. Tändkulemotorn som fanns ombord var det dock ingen som vågade röra, motorer är för Män inte för kvinnor och barn sas det. Så man kan säga att vi lärde oss att förflytta en stycke Julle medelst en stor tung trasa från A -> B och det bästa av allt från B -> A n'är vi handlat alla matvaror som farmor beställt.

Vaddå segla, det var något som stadsborna gjorde när de kom på besök, ofta skrudade till tänderna i radiga tröjor, vita gympaskor och nån lustig mössa på toppen. De hade en mängd lustiga oförklarliga namn på alla båtens snören och andra detaljer, men dessa begrepp saknade betydelse för oss, vi skulle ju bara från A -> B och tebaks.

Snart flyttade sig dock B, vi gjorde allt längre turer i och kring farmor o farfars hus och båtvarv där vi annars mest sprang ivägen för Gubbarna, Båtbyggarna som byggde farfars båtar i vacker mahogony, teak och kvistren fura. Turerna tog oss allt längre och snart hade vi tillryggalagt sträckan runt hela den stora ön. Tidigt på morgonen hade vi startat, för säkerhets skulle hade vi fyllt en korg med mackor och choklad, ett litet murket tält fanns också med i packningen. DAgen efter hade vi kommit tillbaka efter vår Orust runt resa.

Sommaren efter var vi lika många ungar som sprang ivägen varför farfar höjde rösten en aning om detta ofog. -Gubbarna har annat att göra än att bygga bådar till er ongar!. Ni kan ju ta den båden och segla den till Uddevalla så e ni inte ivägen. Sagt och gjort, båten fylldes med oss ungar och iväg till Uddevalla bar det. Samma eftermiddag avhämtades vi av en gubbe körande farfars bil för hemtransport.

Allteftersom tiden gick fick jag och min kusin segla allt längre under dessa leveransseglingar. Fortfarande seglade vi inte, och kompassen hade vi precis lärt oss hur den funkade. Vi tog oss fram och var vi vilse frågade vi någon annan.

En paus infann sig i mitt båtliv men en dag fanns där en vacker passbåt i mahogony med tillhörande 50hp Mercury. Båtens lack blänkte och fungerade oftast som transportmedel-lånebåt på farsgubbens varv på Öckerö. Den hade dock ofoget att tappa orken då och då. Detta pga att ena stiftets gängor var helt slut, så när man ibland gasade för mycket sköt den helt sonika ut stiftet. Fram med en skiftnyckel och sen var det full fart en stund igen.

När ett snabbare alternativ dök upp var jag inte den som tackade nej. En av kunderna ville ha någon som tog över hans lilla sportbåt. -Men akta dej för den går fort som fan, sa han. Han hade rätt med sin 45hk Archimedes gick den lilla Cresent Avantibåten som ett skollat troll. Man kände sig lite som en äkta offshore pilot bakom ratten på den båten. Båten hade nackdelen av att liggande vid bryggan var den otroligt rank. En fartlinje på däcket angav var man skulle krypa för att båten inte skulle välta och därmed tippa undertecknad o ev passagerare i sjön. En malö som kunde slutat illa skedde också men den skrönan tar vi en annan gång.

Nu blev det två båtar, en Selco daycruiser med ynka liten ruff samt en Concord. Marieholmsbåten med sin Volvo maskin var nästa lika kul som Avantin varit om än inte lika snabb. Selcon blev färdmedlet när man skulle på dans, eller till stan. Otaliga gånger stod dess förare(undertecknad) klädd i kostym vit skjorta och slips (man klädde sig på det sättet när man gick på dans) och resan gick in till staden Göteborg där man efter lite tråcklande kunde ta sig fram i stadens kanaler till många av danskrogarna.

Förvåningen hos en ung dam stod att läsa som neonljus när jag lovat ge henne skjuts hem efter dansen och propsade på att det fick bli med båt. Nu går det ingen kanal till Gullheden så det fick bli en tur till Vinga istället. Misstänker att hon var en smula frusen när hon tidigt samma morgon blev avsläppt inne i Gbg hamn.

Med en farsgubbe som båtbyggare fanns självfallet en mängd olika båtar att välja på när man sökte sig ut på sjön. Många helger gjordes därför i allt från Långedragsjullar till stora segel och motorbåtar. De båtar som var "mina" såldes oftast till någon behövande och ersattes av andra.

En dag erbjöds så farsgubben att köpa en motorbåt av dignitet. Han tackade jag trots att båten saknade motorer, dessa hade hunnit säljas av ägaren innan fogden trädde in på spelplanen. Båten kom till varvet på lastbil. Tragiskt med den var att dess ägare varit överförfriskad och kört den rakt upp på land i full fart. Där hade en inte ont anande familj befunnit sig och två av dem dog i samband med den mycket omskrivna olyckan.

På plats på Öckerö fick denna Boghammar Tornado två nya Volvo 6or och kunde sjösättas. Helvete vad den gick fort och till råga på allt elände gick den lika fort när det blåste 15 ms!! Toppfarten lär ha varit omkring 50.

Dylika motrdrivna fartvindunder kostar dock soppapengar i massor, varför jag efter en sommar med denna båt taggade ned till en som drevs av vinden. Farsgubben hade byggt de första exemplaren av sina Amigo båtar. Båtpressen stod och ville provsegla varför en del av detta föll på min lott. NU var det flytetyg med trasor som gällde den saken var klar. För en femtiolapp tankade man allt man behövde för en hel sommar och lite till, allt medan vinden tog mig och mina vänner till mål längs västkusten. Smögenbryggorna var favotillhåll.

Det var på den tiden när det inte fanns "Gettoblasters", inga subwoofrar och inga datorer som levererade musik i styrkor omkring 120db. Nej underhållningen bland båtfolket var oftast sång och musik av levande slag. Brännvinet fanns då som nu, men som sagt var volymen avsevärt lägre.

Det var dags för Räkans dag när jag lyckats övertala en rar tjej att följa med dit. Med fanns också Anders med tilltänkt flickvän. Vi skulle alla samsas i båten och plats fanns där ju. Hjärterum o stjärterum ni vet. Vi seglade från Öcker och kunde lägga till vid Smögenbryggorna sent samma eftermiddag. Solsken - ja allt var perfekt, nu skulle det festas. Maten dukades fram och självfallet även spriten och öl. Efter maten var de så dags att plocka fram min gura, det skulle festas och sjungas!

Eva-Lena, Anders tilltänkta var helt vansinnigt betuttad i Anders, den saken var klar. Varenda jest hon gjorde skvallrade om hennes drömmar ang denne unge man. Han spelade dock med i spelet och visade sig vara totalt opåverkad av hennes inviter. Kvällen fortsatte med mera alkoholhaltiga drycker, något som funkade som partyhöjare den saken e klar. Plötsligt under allt sjungande spelande reser sig E-L upp i sittbrunnen, vacklar till och faller i spat. Detta trots den fina festklänningen och allt smink.

Sådär låg hon och trampade vatten i spat samtidgit som hon bedjande ropade på den tilltänkte Gentlemannen Anders. Denna gjorde vad han kunde för att ignorera henne men plötsligt i ett utfall tar han min fina Gitarr och kastar den i spat bredvid henne.

-Du kan flyta in på den! sa han......

epilog: dagen efter besöktes Lysekil där en ny gitarr inhandlades av Anders,(saknar dock min fina Hopf.) Två år senare stod bröllopet mellan Anders och hans Eva-Lena!!!!!!!

Mitt båtliv fortsatte i alla möjliga konstiga kombinationer. De senaste åren har dock de där vita trasorna tagit överhanden tillsammans med en massa snören som oftast är i vägen....

[Janne Hansson]

Tack för berättelsen, perfekt i fredagsmörkret.

[Jan Sundstedt]

Underbar läsning ... tack för att du delar med dig!

[Claes Fröberg]

Och nu när Amiralen har återvänt till Orust kanske den gamla Vindö-pluggen börjar ta form igen?

-Är mullen utskyfflad?,kölsvin passar enligt mig inte som trädgårdsmästare...