Ångbastu i båten

[Tor Hedvall]

Nu har jag piggnat till igen efter någon veckas feber och hosta så idag var det dags att sätta igång med basningen av spanten. För lång tid sedan stängde jag in åtta spantämnen i röret som jag kallar fuktkammaren och idag skulle jag ta ut dem men de hade ju svällt lite och kilat fast sig i varandra. Ett par timmars slitande på olika sätt hjälpte inte, Tompa kom till hjälp och vi använde till och med bilen för att försöka dra ut spantämnena. Det gick inte så det var bara att skära upp röret med vinkelkapen och då kom spanten ut i dagen.  Fyra av ämnena åkte in i bastrumman med en kvarts mellanrum och timmen det tog att göra dem mjuka ägnades åt att förbereda genom att sätta i trallskruv med stora brickor i förborrade skruvhål i bordläggningen så att vi med maskin snabbt kan dra fast spanten. Tyvärr tänkte vi inte på att spanten på det här stället är dubbelkrökta så vi hade inte förberett något sätt att tvinga spanten mot borden längst ner vid kölplankan.  

Vi körde igång nu förstärkt med Göran som skötte skruvdragaren på utsidan, första spantet gick bra sånär som på den lilla förargliga missen längst ner där vi fick ett glapp på någon centimeter mellan spant och bordläggning.

Någon minuts andningspaus när vi försökte komma på hur vi skulle lösa glappet på nästa spant. Ut med den ur bastrumman och ner på plats och nu försökte vi med ett stålskaft inkört i ett hål i en bottenstock men inte lyckades vi nu heller. Kort fundering och ny taktik för att lyckas med tredje spantet. Så tog vi ut det ur trumman och klämde det på plats och ena gubben tryckte med full kraft den nedre delen med hävstång och höll den där medan Göran skruvade från utsidan. Det blev lite bättre den här gången och vi tänkte testa att förböja nedre delen på sista spantet. Sagt och gjort, ut med ämnet ur trumman och så greppade vi med största skiftnyckeln om nederdelen och böjde försiktigt, ett litet knakande hördes så vi slutade böja och klämde in ekribban mot bordläggningen och la lite kraft bakom för att få upp den under balkvägaren. Då hördes ett lite högre knak och ribban gick av! Det var bara att lägga av för den här gången.

Varmt och gott hade vi iallafall som en riktig ångbastu, skönt att komma ner i 25-gradiga vämen under båten och svalka sig.

Under eftersnacket funderade vi på om det inte skulle kunna funka med att limma korta spant nere i hålrummet och kontra med de som inte hamnade helt rätt. Dessa småspant kan ju samtidigt bli stöd för durken så det blir nog att limma lite till.

 

Nu borde 81 arbetsdagar återstå !