Jag glädjs fortfarande enormt över att Mildrid fick utmärkelsen Årets Veteranbåt, på träffen i Wasahamnen, men mitt första besök på en veteranbåtsträff ledde även till en viss ångest.

Min dröm är ju en rejäl salongsbåt, och det begäret minskade knappast av salongsbåtarna som var på plats.

Ett lämpligt objekt har dessutom dykt upp, och sömnbesvären är värre än vanligt.
Det känns ju lite jobbigt att planera nästa renovering på några tusen timmar, innan denna ens är slutförd.
Samtidigt som jag bygger hus, planerar garage och båthus (måste bli rätt stort om en salongare ska gå in).

Dessutom blir ju garagebygget avsevärt dyrare om det ska rymma en stor salongare, än om det bara skulle rymma Mildrid.
Att underhålla en salongbåt av rediga mått ensam, blir ju även det aningen jobbigare än med Mildrid. Detsamma gäller ju sjö och torrsättning.

På plussidan ligger ju det faktum att man får mer brudar med salongsbåt, man har ett innerutrymme att röka cigarr i när det regnar och storleken har ju faktiskt betydelse.

Jobbigt att man aldrig kan vara nöjd med det man har...
Mahognyberoende är en förbannelse, och den enda medicinen är hårt arbete!