”Bakom varje träbåtsfantast står en tålmodig kvinna”

[Josefin Bandh]

Efter att ha skummat igenom medlemssidorna står det ganska klart att klassiska träbåtar mest intresserar det manliga könet. Men även om medlemmarna till 98 procent består av män så finns där förmodligen en hel del fruar, flickvänner, sambos eller särbos i periferin.

Jag och min sambo Tomas är stolta ägare till Tiedemannkryssaren M/Y Helena. Man kan väl säga att det var kärlek vid första ögonkastet, ja mellan Tomas och Helena alltså. Efter en ganska så avancerad övertalningskampanj om alla fördelarna med träbåt, gav jag med mig. Något som jag är glad över idag.

Det är inte jag som lägger ner timmar på att skrapa, slipa och lacka men jag är intresserad och engagerad. Jag lyssnar när det går bra och när det går åt pipan, jag kommer ut i tältet och tittar på resultatet när det blir rätt och när det blir fel och jag uppmuntrar när det behövs och även när det inte behövs (för säkerhets skull). För visst är det väl så att när sommaren känns långt borta och snön ligger i drivor kan det kännas motigt även för en man, som älskar sin båt, att ge sig ut i kylan för att olja in någon trädetalj.

Och även om jag ibland suckar och undrar om inte plast är rätt snyggt i alla fall, så måste jag erkänna, att när det är dags för sjösättning så känns det bra, att sjösätta ett smycke och inte en tvålkopp.

[bo zolland]

Hej Josefin
Bara att gratulera Tomas, som har en fru/flickvän som gillar båtar. Det har jag med, och det är inte allom givet. Vis av erfarenhet har jag sett många bil-båtgrabbar bli så totalt inne i denna hobby att man glömmer allt annat och renoverar till randen av skiljsmässa, om man inte hittar en lämplig nivå på sitt projekt. Inte helt lätt med balans i livets alla skeden och hur man prioriterar tiden. Var rädd om familjen, men även båten såklart. M/Y Helena är en mycket stilig båt, och extra kul är det att se ett inlägg från en båtkvinna på detta forum.
Bo Z

[J2000E]

För min del har det gått så långt att ”gubbarna” på klubben hellre vill att min flickvän är med på arbetsplikter, vid sjösättning och upptagning.

Efter ett antal båtar som jag haft hand om själv – då dåvarande flickvän inte var speciellt intresserad av båten på vintern…..det var dock hennes båt på sommaren – så har jag nu sedan fem år förmånen att vara tillsammans med en riktigt händig flickvän.

Jag borde ha anat (oråd…?) när jag upptäckte att hon hade fler och bättre verktyg än undertecknad. Hon hade aldrig haft båt och var inte sjövan men älskade skärgården. Så jag sålde min båt och så köpte vi Sindbad tillsammans (se mina album). Vi sade att det var på prov för att se om hon tyckte det var roligt. Det gjorde hon. Sedan dess har mitt båtliv förändrats totalt. Tänk att vara två som arbetar på båten och som tar lika ansvar. Det är otroligt skönt. Hon tog förarbevis och numer kör vi båten lika mycket (det är en ständig kamp om ratten ….om jag skall vara ärlig).

För ett par år sedan så hade jag för mycket att göra på arbetet. En dag på våren ringde hon och sade ”nu kan du komma ned till klubben, båten är fernissad, bottenmålad och sjösatt”. Vad ska man säga……..!

Det hör till saken att hon är möbelrenoverare, tapetserare samt dekorationsmålare (ådring och marmorering). För säsongen så sydde hon ett nytt heltäckande hamnkapell.

Jag är bara så lycklig…..

Vem kör på bilden?
Mvh
JE

[Josefin Bandh]

Ja, angående verktyg så var det jag som fick en schysst slipmaskin i födelsedagspresent för ett par år sedan.
Cool båt och cool flickvän har du...
/ Josefin

[Joakim Funhammar]

Tror.. Vet att min fru är tål modig vilken tur att ni finns.