Under min uppväxt på 40-talet, så skötte mest kvinnorna mathållningen. Så var det där jag också hade mitt hem! Många i familjen, de fanns ingen tid,andra måsten gick före, för att försörja sig, så även för min morsa! Ok livet gick vidare, man fick en egen familj! Och traditionen gick vidare! Nu idag, jag inne på 80,5 år, har fått lärt om,och det har ej alltid varit lätt! Sen det där nya, inga kärnfamiljer, jo jag gick ordentligt i väggen! Total kattastrof! Vad jag vill med detta inlägg, är, grannens gräsmattan är ej grönare! Motgångar med jobb mm, låt det ej bli en anlednig skylla på något annat! Kan säga, tills änden av mitt liv, längtar jag hem till de mina! Och åldern, hälsans, hjälper dig inse hur galet du formade livet! Ok jag går vidare, Minna, ger mig frid, då kraften hon fodrar, stänger av felen! Gott Nytt år veteranvännet! Lennart
e