En vanlig dag på Blocket. Scrolla upp och scrolla ned. Övervärderade båtar varvas med ointressanta objekt. Varje dag händer det verkligen inte något. Men kanske varannan dag i alla fall. Plötsligt så hamnade blicken på en gammal urlakad färgbild. En coupé storlek stor. Minnets karusell sattes igång. Du som tycker din nya dator är grym, testa din egen hjärna så får du se på riktig kapacitet. Byggd på Karlskrona-varvet, stod det i annonsen. Inte alls sa minnet. Boghammar är varvet och före kriget är årtalet. Ringde bums och Hans svarade. Jodå - båten fanns kvar. Dock var det en annan tjomme som hade ringt innan och ville titta. Hade fått första tjing av Hans, men jag var i alla fall tvåa på bollen. Nu skulle Hans emellertid åka bort och inte komma hem förrän den 22 september och då skulle tjommen få titta. "Sedan ringer jag dig", sa Hans.

Om det är något jag inte gillar så är det att vänta. Speciellt inte på besked när jag är tvåa på något. Skulle Hans ringa? Skulle beskedet bli bu eller bä? Skulle jag pusha på eller avvakta?

Hans visade sig vara en man av den gamla stammen. Han ringde som han hade sagt den 24:e. Tjommen hade varit där och tackat för titten. Så nu fick jag bollen. Om jag var intresserad? 

Tid bokades. Familjens Touran (med bensinmotor) tankades och 40 mil senare skådade jag för första gången i mitt liv den underbara kupé som jag dreglat över i praktverket Nordens Båtar från 1940. Här stod den nu - livs levande. I helt original exteriört men helt tom på inredning. Hans hade köpt henne 1971 och hållit på och renoverat sedan dess. Hade bytt delar av botten. Hade konverterat henne från dubbla maskiner till en centralt placerad. Hade i stort sett gjort klart alla tunga jobb, innan åldern hade tagit ut sin rätt. Nu skulle båten bort och ville jag ha den, så varsågod och säg ja till affären. 

Det var ett stort projekt. Inte helt självklart att bara svara ja - trots den i sammanhanget mycket tilltalande prislappen. Det blev (ännu ett) samtal till lekkamraten och mentorn Ulf Lindén i Piteå. Hur ska vi göra? Rädda eller släppa? Samtalen till Hans hade inte varit många, så risken att båten skulle bli stående var överhängande. 

Beslutet blev inköp. Hans fick sitt besked och sina pengar på banken. Nu lastas hon snart för vidare befordran till sitt nya hem söder om Linköping där hon ska tvättas av, fixas till, pysslas om och månas med. Vad som sedan händer, vet vi inte just nu. Men nu är hon räddad till framtiden av Ulf Lindén och undertecknad. En bra satsbräda in i framtiden...

Jo föresten, på en inlånad fotomapp hemma i arkivet, stod det KA-båten och ett antal svartvita bilder visade just denna fantastiska båt inför leveransen. Bjuder på en av dem. Helt fantastiska bilder från varvet på Lidingö som byggd så många skönheter i vår flotta. Heder till dem. Mössa i hand. Bock och tack för er gärning. Och vill du se henne gå i verkliga livet? Köp henne och renovera henne. Eller fuska genom att inspirationsamla genom att titta på filmen här.

Ha en bra dag förresten...