Det var bara Chris Craft som hade kommit till Sverige innan den stora depressionen slog till i USA i oktober 1929. Men det hade räckt för att skrämma de svenska båtbyggarna och varven. Chris Craft, som med sitt bling-bling, stoppade säten och stora motorer, såg ut att vara från en helt annan planet än de svenska båtarna, som med ens blev..., låt oss vara snälla och säga, omoderna....

När ett land går i ekonomisk baktakt, dyker konsumtionen i botten. I alla fall på prylar som fritidsbåtar. De amerikanska varven stod med fulla lager men utan kunder. Nya marknader var ett måste och ett land som fortfarande gick som tåget var Sverige. 

Det började jagas återförsäljare i det lilla landet (ja inte bara här, men faktiskt här också) av de amerikanska storheterna Hacker Craft, Gar Wood, Sea Lyon och Dart. Ett spännande läge för konsumenten men surt för varvsnäringen som såg konkurrensen flåsa dem i nacken. Och som näringsidkare i båtbranschen stod du ni inför tre val:

1. Skita i vad som händer och hoppas att det funkar ändå

2. Anpassa dig och dina produkter efter det nya som nu skulle komma

3. Skaffa dig en av agenturerna

Henning Forslund med sitt Sjöexpress såg hotet men agerade istället för att bara reagera. Genom hans bolag Amerikanska Motor Importen, allmänt kallat AMI, kontaktade han Webb Hays på Dart Boat Co och blev snart återförsäljare för märket. Tre modeller köptes hem (18,5, 22,5 och 26 fot) och i april 1930 så öppnade en vacker båtutställning i företagets lokaler på Kungsgatan i Stockholm. Några båtar såldes men 26-fotaren blev kvar i bolaget och användes som demobåt av AMI-direktören Knud Lauridsen. 

1932 kom Kreugerkraschen och många tvingades omdisponera sina medel. AMI sade upp Dart-agenturen och 26-fotaren fick en ny ägare i Gunnar Meyerson, ägare av Winborgs Ättiksfabrik i Älta utanför Stockholm. Båten kom att användas flitigt av familjen och varje säsong avslutades med en resa till Furusund där Gunnar Meyerson med bästa vännerna, avslutade säsongen med en bättre middag på platsens utskänkningsställe.

Så skedde också sista augusti 1939. Resan upp till Furusund gick bra och den stora Kermathmotorn spann som en katt. Mat och dryck förtärdes i sedvanlig god sämja och kvällen övergick snart till mörkaste natt. Slutligen var det dags att styra hemåt, men så tyckte dock inte båten. Motorn vägrade att starta och efter att hela ordförrådet av fula ord används tillsammans med ortens alla smarta verktyg, ansågs företaget vara omöjligt och en droska hem beställdes. Båten kunde ordas senare i veckan ansåg man.

Men dagen efter gick Tyskland in i Polen och ytterligare två dagar senare stoppades all fritidsbåtstrafik i skärgården. Gunnar Meyerson fick finna råd på platsen och båten lades upp och motorn togs ur för reparation till våren. Men kriget blev ju längre än tänkt och först 1947 sattes båt och motor samman igen och Meyerson kunde åter njuta Dartens fördelar.

Efter att ha stått uppställd en tid på Ättiksfabrikens område, såldes hon 1954. Till vem är dock osäkert. Som det så ofta blir när båtar blir gamla och tappat sitt wow.

För några år sedan, var jag och gjorde reportage på en runabout norr om Stockholm. Vid fikat efter förrättat värv, pratades det båt i allmänhet, då båtägaren nämner att hans far en gång i tiden hade en gammal racer. En stor gammal racer till och med, som han bland annat körde taxi med mellan öarna. Nyfikenhet uppstod och bilder ur albumet utlovades framöver.

Och framöver kom. Och bilder med det. Bilder på en fantastisk gammal stor trebrunnare från sent 1920-talt. Lättare ombyggd med linjerna hade inte gått ur den. Bilderna särskådades. Chris Craft? Nej, absolut inte. Inte heller Hacker, Dodge eller Sea Lyon. Men Dart? Kunde det vara en Dart? En stor Dart - 26-fotaren kanske? Bilderna fick fara över Atlanten till Dartkännaren Scott Ramsey, som med jublande retur bekräftade vad vi trodde.

Frågan nu var självklar - vad hade hänt med båten? Svaret från uppgiftslämnaren lät tyvärr inte vänta på sig. "Vi eldade upp den 1970. Den var då så gammal tyckte far min, att den var slut. Jag tände själv på, så jag vet att den verkligen brann upp."

Ridå. Ända tills för några dagar sedan då det öppnades ett litet titthål i ridån. Den före detta ägaren hade tittat omkring ordentligt där båten eldades och mot ett träd stod en av motorluckorna kvar sedan den där eldningsdagen. Och vid en noggrann titt i boden, så låg faktiskt en lyftögla kvar. Dessa reliker fick nu byta ägare och undertecknad fick ta hand om arvet efter Sveriges största och vackraste Dart.  Och om någon av oss tvivlade på Dart eller inte, så kunde lyftöglan berätta själv om den saken. På fästet under däck stod det nämligen instansat "DART BOATS".

Trevlig helg!

Visningar: 567

Kommentar av Stefan Lindberg den 30 November 2018 kl. 18.28

Den lilla pollaren är i alla fall en särdeles `conversation piece´numera :-) Men man kan inte låta bli att undra vad som hände med motorn...

Kommentera

Du måste vara medlem i Swedish Classic Boats för att lägga till kommentarer!

Gå med i Swedish Classic Boats

Du tittar på Swedish Classic Boats tack vare

© 2018   Created by Anders Værnéus.   Drivs med tekniken bakom

Emblem  |  Rapportera en händelse  |  Användarvillkor